Machoism
- Min man var väldigt macho och därför ville han inte att jag skulle lämna huset för att gå på möten, gå till marknaden eller träffa vänner, vilket jag därför lät bli att göra. Men vi har nu separerat så nu kan jag äntligen gå vart jag vill, berättar Maria Catalina Martinez Romero.Berättelser som denna har vi hört en mängd gånger under våra samtal med de kvinnor vi har intervjuat angående deras samarbete med ANADES. Den machoism som råder i El Salvador är enorm och påverkar alla i sina dagliga liv, som denna kvinna vars före detta man inte ville att hon skulle lämna huset. Vi möter den varje dag då det pussas efter oss på gatorna, när vi hör hur grannen fräser åt sin fru och då vi ständigt aktar oss för kriminella män vilkas framtoning är otroligt macho. Könsmaktstrukturen känns definitivt igen från ojämlikheten mellan könen i Sverige men en stor skillnad är att här finns det ett ord för den ”machoism” vilket gör att maktstrukturen är ett känt faktum till skillnad från i Sverige där ojämlikheterna tenderar att döljas bakom uppfattningen om att vi lever i ”världens mest jämställda land”.
Det är väldigt vanligt att några kvinnor, som Maria Catalina Martinez Romero på bilden, har med sig sina barn till mötena. Foto: Maria Talja
Diskussion i en kvinnogrupp i Torola
När vi besökte Torola, som ligger i bergen i nordöstra El Salvador fick vi höra en mängd åsikter från kvinnoguppen vi mötte om jämställdhetsarbetet:- Machismon har inte minskat mycket för männen drar fördelar av den, säger Marta Gloria Argueta Guzman.- Männen tror att vi vill bestämma över dom, men förändringen vi vill ha handlar inte om det utan om respekt, förklarar Concepción López Santiago.- När männen väl har lyckats bli tillsammans med oss ändras deras tidigare trevliga beteende till det sämre, dom vill veta vad vi gör på mötena och vad vi pratar om[...] Männen är fria att göra vad dom vill men vi kvinnor är fångar och detta är inte rätt för vi måste respektera varandra, inte fängsla varandra. Vi kvinnor måste också kunna lämna huset för det gynnar både familjen, byn och en själv, berättar Concepción López Santiago.Att kvinnan tvingas stanna inne i huset verkar vara en ytterst negativ trend som kvinnorna vill förändra. I och med att denna grupp med tio kvinnor har kunnat träffas regelbundet har de i alla fall vad gäller dessa träffar fått sin vilja igenom. Några i gruppen uppgav även att deras män stödjer dem och kan se positiva effekter för familjerna av att kvinnorna arbetar i gruppen.Vi har även hört många kvinnor berätta om hur de blev slagna av sina tidigare män, men ingen har hittills uppgett att sina nuvarande män slår dem, undrar hur det kan komma sig… Marta Gloria Argueta Guzman nämner dock detta ämne:- Om någon blir slagen vet vi nu bättre hur man ska skydda henne i familjen och hur man ska handskas med mannen, berättar Marta Gloria Argueta Guzman.Denna grupp har jobbat ihop i ett antal år och de har haft organiserade samtal om genus och jämställdhet under hela tiden. De faktiska förändringarna som dessa samtal har resulterat i är svåra att se men Concepción López Santiago pekar på en förbättring:- Dom (männen) accepterar nu att dom också måste ta ansvar för hemmet och familjen, innan blev dom arga men nu accepterar dom förändringarna och vi delar lika på ansvaret.
Att genusglasögonen har satts på känns väldigt positivt och diskussionen gör mig förhoppningsfull, även om situationen är hemsk. Stenen har satts i rullning och jag hoppas innerligt på en förändring. Och när man träffar dessa starka kvinnor och hör deras sunda åsikter känns det som att förhoppningen kan bli verklighet även om vägen dit är lång, men många droppar små... Text: Maria Talja
