Vi är nu inne på vår tredje vecka och det känns som att vi äntligen börjar landa. Från första dagen har vi blivit väl bemötta av organisationens personal som mer än gärna hjälper oss att komma tillrätta och inspirerar oss med sin energi och sitt glada humör. Vi hamnade dessutom mitt i firandet av IMUs 21-års jubileum där vi fick en för våran del välbehövlig introduktion av verksamheten och dess historia.
Det som först slog oss vid vår ankomst var de kontraster vi konfronterades med; lyxiga shopping-center och restauranger som ser ut som hemma kontra fattigdom och misär. Det känns absurt att detta existerar inom ett och samma land, två så skilda världar med helt olika förutsättningar. Vi blev även varnade för hur farligt San Salvador skulle vara men vi kan berätta att vi än så länge klarat oss bra ifrån våldet. Den enda faran vi dagligen utsätts för är trafiken där mottot verkar vara ”snabbast vinner”. Det gäller att ha ögon i nacken och löparskorna på för att ta sig över gatorna. San Salvador som stad har inte mycket att erbjuda utan är mest full med avgaser och kaos medan landsbygdens landskap är helt otroligt vackert och grönt. Det är alltid lika skönt att åka ut till byarna och besöka de olika projekten där luften är friskare och tempot mer avslappnat.
Vi har besökt några av IMUs projekt för att så småningom välja ett som vi vill engagera oss i. Ett av dem är i Suchitoto där organisationen arbetar med ungdomar och deras sexuella hälsa och rättigheter. Den dagen vi var där var det ett möte mellan ungdomarna i de olika områdena där de utvärderade och jämförde sina arbeten. Det var roligt att se att så många var engagerade trots ett visst förakt och motstånd från samhället i stort. Ungdomarna berättade om de fördomar och motgångar de stött på under sin tid i projektet då deras verksamhet betraktas av mer konservativa personer som uppmuntran till lösaktighet.
Förutom ungdomar så ligger IMUs fokus på kvinnogrupper från landsbygden, vars största problem är fattigdom och våld. Av denna anledning arbetar IMU med syftet att stärka och stödja dessa kvinnor så att de kan organisera sig i sin kamp mot ett värdigare liv. Arbetet är oftast uppbyggt som studiecirklar där kvinnorna får lära sig om sina rättigheter, politik, jämställdhet etc. samt att organisera sin försäljning i de egna verksamheterna, vilka kan bestå av tex försäljning av bröd, frukt eller textiler. Vi har besökt några av dem, främst i Chalchuapa där vi fick ta del av föredrag om genusvetenskap samt mänskliga rättigheter.
IMU har även ett samarbete med en organisation som heter Flor de Piedra (vilket direkt översatt betyder blomma av sten) vars medlemar är prostituerade kvinnor med viljan att organisera sig. Vi besökte ett av deras möten med medlemmar från båda organisationerna, dvs sexarbetare (som de föredrar att kalla sig) och kvinnor från landsbygden. Vi kom dit med fördomar från vår egen kultur där vi kopplar samman prostituerade med droger, förfall och labilitet.
Efter att ha deltagit i diskussioner insåg vi snart att dessa kvinnor arbetade under andra förhållanden. De var ”vanliga ensamstående mammor” som endast strävade efter att kunna försörja sin familj. Papporna har en tendens att ”försvinna” och många kvinnor står kvar med uppgiften att försörja sina barn. Då minimumlönen ofta inte alls räcker till för att försörja en familj väljer dessa kvinnor att prostituera sig för att kunna ställa mat på bordet. Det var en märklig men samtidigt spännande upplevelse att lära känna dessa kvinnor som trots sina livsöden visade sig vara härliga och varma människor som trots allt kunde se det positiva i livet.
Vattenfrågan har varit mycket omtalad sedan vi kom hit. Regeringen vill privatisera vattnet vilket innebär att tillgången till vattnet blir en kostnadsfråga. Den 8 juli protesterade därför befolkningen på Suchitotos gator då presidenten Antonio Saca var på besök. Demonstrationen fick ett tragiskt slut da 13 stycken arresterades och blev anklagade för terrorism då man ansåg att demonstrationen utsatte presidenten för livsfara. Vi åkte till Suchitoto för att lyssna på ett vittnesmål av Sandra, en av de arresterade, som berättade sin historia från demonstrationens början tills det att hon satt i fängelse i en månad. Hennes berättelse var chockerande och vi väntar med spänning på rättegången i slutet av september.
Efter att ha besökt de olika projekten var den ursprunliga idén att vi nu skulle välja ett projekt som vi vill engagera oss i. Men vi har istället blivit tillfrågade om vi vill arbeta med att intervjua de kvinnor som agerar som representanter för de olika grupperna ute på landsbygden. Syftet är att sammanställa dessa kvinnors livshistorier och erfarenheter i ett samlat dokument för att på så sätt ta till vara på dessa historier så att de inte glöms bort. Vi känner oss hedrade att få det ansvar som det innebär att göra dessa intervjuer och det ska bli intressant att få träffa kvinnorna och samtidigt få en större förståelse och inblick i organisationen, dess medlemmar och arbete. Utformningen av intervjuerna kommer börja nästa vecka och vi hoppas kunna börja med dem veckan därpå. Vi ser fram emot detta arbete då det är något helt nytt för både oss och organisationen och vi hoppas kunna dela med oss av en del historier nästa gång det är dags att rapportera.
Theres och Tina
