Hjälp till självhjälp

Hjälp till självhjälp

2009-sep-21 @ 03:27:00
En varm förmiddag gör vi ett besök i en by som ligger i utkanten av kolonialstaden Suchitoto. Skogsstigen som vi åker på är ojämn och slingrig men leder till slut fram till en sjukhusklinik, omgiven av stora träd och buskar. På den stenlagda gården är Julia i full fart med att förbereda sötsaker till de kvinnor och barn som vill unna sig själva en god belöning efter besöket hos doktorn.

 

Det är nämligen mestadels kvinnor som besöker kliniken, som startats som ett kvinnoprojekt i samarbete med IM och dess samarbetspartner IMU. Julia deltar också i ett liknande projekt som även det syftar till hjälp till självhjälp. Trots att hon, liksom många andra salvadoranska kvinnor, befinner sig i en svår situation som ensamstående mamma så innebär jobbet en förbättring av familjens inkomst.

 

Julia Pérez i Suchitoto gör chokladdoppade bananer. Foto: Sara Ekenbjörn


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Julia Pérez i Suchitoto gör chokladdoppade bananer.
Foto: Sara Ekenbjörn

 

Chokladen smälter snabbt i hettan på spisen. Kanske ska just den här bananglassen bli ett plåster på såret åt ett barn som nyss fått en otäck spruta. Julia berättar att hon var tvungen att gå upp tidigt i morse för att hinna med alla förberedelserna innan kiosken öppnar. Jobbet fick hon genom ett kvinnoprojekt som bl.a. syftar till att ge kvinnor en möjlighet till egen försörjning. Tidigare jobbade hon på fälten med att odla majs och bönor men säger att pengarna aldrig räckte till eftersom hennes man brukade dricka upp dem.
– Ibland kunde min man vara borta i veckor och när han till slut kom hem slogs han och var aggressiv. Jag bad till gud att göra mig uthållig, jag var ju tvungen att sköta allt själv.


Julia berättar att hennes man till en början motsatt sig hennes beslut att delta i kvinnocirklarna. Han kunde inte förstå varför hon tyckte att mötena var så viktiga att hon var beredd att gå upp klockan fyra på morgonen för att hinna med alla förberedelserna i hemmet innan hon åkte in till staden.
-Då sa jag till honom att jag var villig att sluta att gå på mötena om han lovade mig att sluta dricka, men det gjorde han aldrig och spriten blev till sist hans död.


Julia, som redan var mycket aktiv i kvinnocirklarna, erbjöds som nybliven änka att jobba i det nybyggda kooperativet. Hon berättar att hon jobbar tolv timmar om dagen och tjänar väldigt lite. Ändå tycker hon att jobbet inneburit en positiv förändrig i hennes liv. Det har inte bara gjort att hon numera kan planera familjens månadsbudget utan även att hon kommit i kontakt med kvinnor som befinner sig i liknande situationer. På frågan om hennes tankar har förändrats i takt med hennes utveckling inom kvinnoprojektet säger hon:
-Tack vare kvinnocirklarna fick jag lära mig att man först måste respektera sig själv innan man kan bli respekterad av andra. Jag försöker lära mina barn att problem kan lösas genom samtal.


Sara Ekenbjörn

Tipsa en vän
Tipsa en vän
Ändra teckenstorlek
Ändra teckenstorlek
Skriv ut sidan
Skriv ut sidan
Tidigare inlägg
Missa inget - anmäl dig till IMs nyhetsbrev för allt om volontärarbete, lediga jobb, fair trade och webbutiken
 
/upload/BANNERS/IM-stipendiet-bannerknapp_172bred.gif
 
IM pg: 90 07 06-3 | Fabriksgatan 2 F | Box 45 | 221 00 Lund | tel: 046 - 32 99 30 | individuell@manniskohjalp.se
footer shade