Alla i familjen hjälps åt när madrasser delas ut i byn los Cariños. Fotograf: Sara Ekenbjörn.- Vi kallar till krismöte, katastroftillstånd är utlyst i landet! Det är måndag och klockan är åtta på morgonen. All personal på IM:s samarbetsorganisation, IMU har samlats för ett krismöte. Man vill ta reda på hur man på bästa sätt ska ta itu med den misär som skapats efter stormen Idas härjningar två dagar tidigare. IMU arbetar i flera olika distrikt i landet. Många av de kvinnor och ungdomar som är organisationens målgrupp har blivit drabbade och är i ett akut behov av hjälp. I en krissituation som denna gäller det att snabbt få en insikt i hur många som är drabbade och hur deras situation ser ut. Mötet inleds med en genomgång av rapporterade skador.
En av de anställda tar ordet: I både väst och öst är bönodlingarna helt förstörda. I centrum är skadorna dock inte lika stora. En annan anställd, som är ansvarig för den centrala och norra regionen fortsätter: I norr är många hus totalförstörda och flera döda har rapporterats. San Marcos har blivit väldigt drabbat. Där är husen obeboeliga och flera dödsfall har rapporterats. Jag får in rapporter om att de drabbade kring San Marcos inte vågar lämna sina hem eftersom de befarar att kriminella ungdomsgäng, maras ska göra inbrott. Befolkningen där har därför varken tillgång till vatten eller mat och är bosatta i hus som kan rasa samman vilken sekund som helst.
Under krismötet blir det inte bara tydligt för mig att den rådande situationen är komplex, utan även att IMU har lång erfarenhet av hur man på bästa sätt hanterar de invecklade problemen i regionen. Fördelen med att IM samarbetar med en lokalorganisation i fält blir snart uppenbar. En lokalorganisation på plats har nämligen betydligt bättre kapacitet att hantera de problem som uppstår successivt än vad man har från ett kontor i Sverige. Det är nödvändigt att ständigt utvärdera behoven och detta måste gå snabbt. Detta kan exemplifieras med ett besök som vi gör en av dagarna på kommunhuset i Aguilares. Där beskriver ett kommunalråd problemen som kan uppstå om man inte successivt uppdaterar sig om den rådande situationen.
- I vår kommun har vi mängder med mat att dela ut eftersom nästan alla organisationer bara donerar mat. Visst blir de drabbade tacksamma över att de får mat men det som organisationerna utifrån måste vara uppmärksamma på är att det inte bara är mat som behövs. Dessa människor har förlorat allt. Senast igår när vi delade ut påsar med bönor så var det en gammal dam som tackade för donationen men i samma mening frågade mig: Hur hade du tänkt att jag ska tillaga bönorna och i vad ska jag äta dem?
Även IM:s samarbetsorganisation har delat ut baspaket till de drabbade. Men när man har delat ut mat så har man sett till att denna har tillagats i kollektiva kök och sedan delats ut hus för hus. Man har även vid ett flertal tillfällen åkt ut till de drabbade byarna för att förhöra sig om vilka basvaror de saknar och hur man på bästa sätt ska kunna möta deras behov. För att effektivisera insatserna så har hjälparbetet koordinerats tillsammans med de ansvariga i kommunerna. En koordinerad hjälpinsats gjordes exempelvis då IMU donerade mängder med underkläder till kommunhusen för att dessa sedan skulle delas ut i byarna. Att köpa in underkläder var ett beslut som IMU fattat efter att ha pratat med en av de ansvariga för klädinsamlingarna. En av hjälparbetarna som paketerar donerade kläder beskriver situationen.
-I nuläget så har massvis med organisationer donerat kläder men det som egentligen saknas är rena underkläder. Många av de drabbade har under de gångna dagarna haft på sig samma underkläder som de hade vid stormen. Detta är en stor hälsofara. Det smutsiga flodvattnet som innehåller spår av avföring, döda djur och lera har satt sig i underkläderna vilket har lett till att många kvinnor har fått underlivsinfektioner. Nu måste vi se till att få tag i donerad medicin också.
IM:s samarbetsorganisation har delat ut donationer hus för hus. Många gånger har även en observatör knuten till organisationen fått följa med under utdelningen – allt för att försäkra sig om att hjälpen når fram till de behövande. En dag följer jag själv med som observatör när madrasser ska delas ut i byn los Cariños. Att köra in i byn är ingen lätt sak i sig eftersom hjulen fastnar i gyttjiga stigen. När byborna får syn på madrasserna som ligger förpackade på lastbilsflaket samlas de snabbt längs med stigen. De som bor i utkanten av byn har redan börjat vallfärda mot oss. Alla har sett madrasserna på lastbilsflaket. Snabbt utbryter tumult och folk börjar dra i madrasser. En av hjälparbetarna lyckas lugna ner människorna i byn och säger: Lugna er, vi kommer att dela ut madrasserna hus efter hus. När ni har mottagit er madrass måste ni skriva under min lista.
Höga missnöjda rop hörs då det visar sig att hjälparbetarens namnlista inte innehåller lika många namn som de som samlats kring lastbilen. Namnlistan som bygger på en undersökning av vilka det är som bor i byn, är till för att försäkra sig om att hjälpen bara ska gå till de som drabbats. Människor från områden som inte har blivit drabbade kan nämligen dyka upp i syfte att försöka roffa åt sig en gratis madrass. Det sista namnet på listan tillhör en gammal man i 80-årsåldern. När hjälparbetaren ber om en namnunderskrift för den mottagna madrassen blir den tacksamma mannen orolig. Med tyst röst säger han: Jag kan inte skriva, betyder det att jag inte får behålla min madrass? Som tur är så har organisationen redan haft detta i åtanke och man plockar snabbt upp ett bläckdon och mannen får lämna sitt fingeravtryck på namnlistan.
Ett av de mest intressanta besöken gör jag på kommunhuset i Aguilares. Där får jag veta av kommunalrådet Wilfredo Peña, som har lång erfarenhet av hjälparbete, att katastrofer som dessa brukar delas in i tre faser. Under fas ett gäller det att få till stånd räddningsinsatser. Under fas två måste man tillfredsställa det akuta behovet av basvaror och under den sista fasen, fas tre, där man snart kommer att befinna sig, gäller det att få igång en återuppbyggnad. Många människor har förlorat allt. Nu måste man börja om från noll. Det riktiga hjälparbetet har bara börjat. Sara Ekenbjörn
