Hejsan!

Senaste veckan har jag legat hemma i halsfluss. I fredags skulle jag egentligen följa med till Cantsela men när jag vaknade pa morgonen kunde jag knappt andas, ännu mindre äta eller prata, sa jag fick stanna hemma i sängen. Har haft feber och extrem halsont, som alltid vid halsfluss... sa jag blev sängliggande i fyra dagar. Sara var snäll och fixade penecillin till mig pa lördagen.

Jag och Sara skall aka ner till El Salvador om tva veckor för att besöka IM´s verksamhet i San Salvador och da stannar vi ca en vecka. Vi har även hört rykten om att det finns en strand i San Salvador, sa vi kanske tom far oss ett litet dopp i havet! Det kommer kännas lite läskigt att lämna landet och aka till en storstad, vi vet inte riktigt hur vi skall klara det... men vi har iaf planerat för en biokväll!

I tisdags var jag tillräckligt kry för att sta pa benen en hel dag igen och det var tur för samma dag hade CODEIM (kvinnogruppen) utbildning för kvinnor fran de olika grupperna i att sticka och virka. Det har funnits önskemal fran de olika grupperna om att de skall lära sig hantverk sasom stickning och virkning för att kunna göra bla de väskorna jag talat om tidigare, dukar, tröjor mm.

Sa i tisdags samlades tva (eller fler) kvinnor fran varje by här ï CODEIM´s kontor som ligger vid vart hus. Ungefär 25 färgglada kvinnor i alla aldrar dök upp och vi fick börja med att lära oss nysta garn. Jag har ingen aning om vad det var för typ av garn men det skulle nystas i tradar om 3 för att vi skulle kunna använda det. Adela hade köpt garn i alla möjliga färger och det var en otroligt fascinerande syn att se 25 kvinnor sta och nysta garn i nästan lika manga olika färger.

Nästan alla andra kvinnor förutom jag och Sara virkade och var otroligt duktiga, de hade knappt behövt nagon lektion, trots att flera berättade att de aldrig virkat tidigare. Utbildningen höll pa i tva dagar och det var en speciell känsla att sitta utomhus och sticka och samtala med alla dessa kvinnor om allt möjligt och lyssna pa när de skvallrade om andra, som en syjunta i lilla San Miguel :)

Nu har vi varit här i lite drygt halva tiden och det känns som om resten av tiden bara kommer att rinna iväg. Jag känner redan att jag börjar sakna allt vi gör. Bara tanken pa att lämna alltihop och inte riktigt veta hur det fortskrider är väldigt frustrerande. Det finns ingen här som använder internet sa det blir svart att halla en regelbunden kontakt med de personer vi kommit nära. Jag har iof försökt lära atminstonde Oralias barn att maila och skaffat dem ett mailkonto, men hur det kommer ga vet ingen... Vi skall försöka ge även Adela och nagon fran APROSAMI ett mailkonto ocksa, sa att vi kan skicka bilder och höras nagon gang efter att vi akt hem. Det finns nämligen flera internet cafeer i byn och de är relativt billiga, sa det finns möjlighet att komma at datorer, det är bara kunskapen som fattas.

Idag när vi kom hem fran en utflykt med APROSAMI sa var det fotbollsmatch utanför vart hus igen, och döm av min förvaning när jag sag att det var TJEJER som spelade! De var dock väldigt daliga, men det var trots allt tva tjejlag fran olika skolor som möttes! Det roligaste var ena lagets malvakt som stod i mal med langkjol och högklackade skor!!! Jag är imponerad att hon ens lyckades sta pa benen. Alla andra hade dock riktiga fotbollskläder, även om benskydd är en lyx fa förunnat här... Matchens idiot var en kille som akte runt pa en moppe runt runt runt INNE pa planen halva matchen. Ibland akte han helt sonika över halva planen mellan spelarna som snällt fick flytta pa sig, och domaren sa inte ett ord... herregud, jag höll pa att springa ner och skälla ut honom!

Sofia Novo Swensson