Det är en grupp sammanbitna kvinnor som kliver in i UDADIMs möteslokal denna molniga onsdagsförmiddag i San Miguel Ixtahuacán. Många av dem har gått upp i gryningen för att ta sig till mötet - somliga till fots, andra, som har haft tur eller råkar bo närmre, på ett bilflak eller med en buss.
Efter att ha hälsat varandra godmorgon och hittat varsin sittplats bland de uppradade stolarna, riktas uppmärksamheten mot en av lokalens väggar. Där projiceras en film och rummet fylls av röster från olika kvinnor som intervjuas. Bilder av kvinnor som bakar bröd tillsammans, gör gruppövningar, ritar teckningar och demonstrerar passerar på väggen. Filmen följs med stor koncentration, barnen i rummet hyschas åt och kvinnorna nickar medhållande då och då.
Filmen som visas, ”20 Años Construyendo Sueños” (ung. ”20 år av Drömskapande”), är en dokumentär gjord av IMU, en av IMs samarbetspartner i El Salvador. Den handlar om deras långtgångna arbete med kvinnogrupper. Kvinnor i stadsmiljö och på landet, både utomstående och deltagare i olika projekt, intervjuas angående kvinnans situation i El Salvador och betydelsen av kvinnogrupper. Dokumentären visas på ett möte för organisationen CODEIMs asamblea, som består av gruppledare från 18 kvinnogrupper runt om i kommunen San Miguel Ixtahuacán i Guatemala.
CODEIMS gruppledare ser på film om kvinnorganisationen IMUs arbete i El Salvador. Foto: Klara Jamison Gromark.
Filmen sätter igång tankar och väcker starka känslor, vilket märks i det samtal som vi har tillsammans efteråt. De kvinnor vi betraktat som blyga och osäkra, speciellt när de pratar spanska och inte modersmålet mám, pratar nu i mun på varandra och är rörande överens om vikten av att lyfta kvinnans rätt i samhället.
- För att kunna göra det måste vi känna till våra rättigheter och skyldigheter, och sprida kunskapen om dessa, säger Carmen från Colmito.
- Precis, fyller Silvia från Sícabe i, de som redan känner till sina rättigheter bör dela med sig av kunskapen, och skapa ringar på vattnet.
- Dessutom måste vi vi måste börja värdera oss själva högre och tro på vår förmåga som kvinnor, tillägger Angela från la Peña och visar upp ett dokument som hon har i väskan där de olika rättigheterna beskrivs.
Just detta, att det finns nedskrivna rättigheter som faktiskt är lagar, är något som verkar stärka kvinnorna och ger dem större självförtroende inför sina män. För många av dem är det en stor bedrift att gå på ett möte, då deras män förbjuder dem att gå hemifrån och antingen hotar om våld eller faktiskt slår dem. En av kvinnorna berättar:
- Jag är här för första gången, om min man hade varit hemma hade jag inte kunnat komma hit. Jag är som en slav för honom, instängd i hemmet. Jag hörde att vi också har rätt att vara delaktiga i samhället så därför kom jag hit.
Hennes berättelse startar en diskussion om männen, och hur kan man ändra deras attityd.
- Alla män är olika, så varje kvinna bör hitta sina egna vägar att hantera sina män, menar Julia från Legual, bara jag sköter hemmet bra så låter min man mej gå vart jag vill.
Adriana som bor i San Miguels centrum berättar:
- Förr var jag rädd för att säga emot min man eller gå på möten mot hans vilja. Idag är jag inte rädd längre. Min svärmor motiverade mig att delta i grupperna. Först var hon med i Intervidas (en spansk frivilligorganisation med många projekt i regionen) kvinnogrupper och det öppnade dörrar. Idag är hon CODEIMs sekreterare.
Adriana Gomez berättar att hon också varit rädd för att gå på möten mot sin mans vilja, men att hon inte längre är det. Idag är hon organisationens sekreterare. Foto: Klara Jamison Gromark.
Julia från Legual, som just fyllt 54, berättar att hon lärde sig att läsa och skriva genom ett alfabetiseringsprojekt för fyra år sedan. Hon säger till de andra kvinnorna:
- Även om vi inte kan skriva eller läsa så bra så kan vi tänka, förstå och prata. Vi måste utnyttja det. Hon talar också om vikten av utbildning:
- Förr skickade man inte flickorna till skolan, eftersom de skulle arbeta i hemmet. Men nu vet vi att alla barn har lika rätt till utbildning, så vi kommer inte göra så. Vi måste låta både våra pojkar och flickor gå i skolan.
Att lära sig praktiska saker genom att vara med i en kvinnogrupp, som att virka, baka bröd eller laga näringsriktig mat, ser många som viktigt. Inte bara för sin egen skull, utan ofta för att kunna visa sina män att det finns någon mening med att lämna hemmet för att gå på ett möte. Men idag börjar kvinnorna även prata om vikten av att träffas, umgås, lära sig om sina rättigheter, stärka sin självkänsla och att dela med sig av det som är tungt. Vi kommer fram till att det är viktigt att dela med sig av erfarenheter, både för att hjälpa varandra men också för att känna att man inte är ensam. Angela från la Peña säger:
– För att skapa en bättre framtid måste vi prata med våra döttrar om detta och höja både vår och deras självkänsla. Adela Mejia, koordinator för CODEIM, håller med
- Det är dags nu. Vi kvinnor i San Miguel måste öppna våra ögon och vakna. Vi kan inte fortsätta att alltid leva likadant, vi har alla samma rättigheter att delta i samhället. Det är dags att vi tar vara på dem och gör oss av med vår rädsla.
Efter att ha sagt adjö går vi ut på gården där solen har börjat titta fram genom molnen. Vi är båda rörda av den styrka och det engagemang som vi har fått se och höra. Kvinnor skyndar förbi oss för att hinna med en lift hem, lagom till att laga lunch till sina familjer. En del hoppas att det inte kommer att märkas att de har varit borta, medan andra kommer kunna berätta för sin familj om filmen, om samtalet och om de rättigheter de har som kvinnor.
San Miguel Ixtahuacán den fjärde februari 2009
Elin Vestberg & Klara Jamison Gromark, informationsvolontärer för Individuell Människohjälp i Guatemala våren 2009.