Det är nu i slutet på september och vi har bott på ADF´s barnhem i nästan tre veckor och börjat komma in i rutiner och även lära oss lite namn på barnen, vilket inte är så lätt. Vi ägnar mycken tid åt alla barnhemsbarnen, men även barn från området runtomkring kommer och går i skola och förskola här. Idag har vi ägnat oss åt ett projekt som riktar sig mot barn från extremt fattiga familjer som bor just i området. I dagsläget är det 152 barn inskrivna, men man väntar på att i oktober eventuellt få 40 nya barn!!! I dagsläget kommer 20-30 barn på förmiddagen och ända upp till 60 barn på eftermiddagen.De är alla mellan 3 och 9 år (se bilden) och går i en ”kommunal” skola antingen för- eller eftermiddagar och den tid de inte är i skolan så är de här hos oss på ADF (Asha Deep Foundation). Det är en slags fritidsgårdsverksamhet för att stärka dem psykiskt, se över deras hälsa och eventuellt också medicinera dem som behöver det. De får mat, kläder och tränas socialt och får undervisning om hygien och annat.De är så underbart söta och goa och glada. Själva undervisningen blir det ju lite si och så med då det är så många barn samtidigt, men ändå är disciplinen otroligt bra. Det viktigaste är ju ändå att de inte är ute på gatorna, där miljön inte alls är hälsosam för små barn. Att inte ha det senaste TV-spelet är liksom inte deras problem. Istället är de överlyckliga och stolta när de visar upp sina anteckningsböcker i vilka de skriver sina uppgifter.I samma projekt gör ADF´s personal även hembesök hos barnens föräldrar för att informera dem också om hygien, kontrollera deras hälsa och dela ut behövlig medicin mm. Många av föräldrarna är analfabeter och har själva aldrig gått i skolan. De måste läras att förstå vikten av att barnen verkligen kommer till skolan. Det finns annars stor risk att de används att till att arbeta, bla med tiggeri, sopletning (ragpicking på engelska) eller far illa på annat sätt i den tuffa miljön de bor och lever i.Ja, det finns mycket som är väldigt annorlunda, som vi därhemma aldrig behöver tänka på. Hygienen är en sådan sak. Att tvätta händerna ofta, gärna med alcogel, tänka på vad man äter och absolut inga fingrar i munnen. Trots det blir det ändå dagar då man måste vara nära en toalett samt dagar då man bara känner sig hängig av värme. Men det finns massor som gör vårt arbete här helt fantastiskt och framför allt så lär vi oss massor av att se och träffa alla dessa barn som trots deras livssituation är glada, öppna och nyfikna, gör ju att man tänker efter lite om våra egna liv därhemma i väst.
Hälsningar Anette & May
