Under ADF: s verksamhet finns ett flick- och pojhem, vi har under vår volontärstid bott på flickhemmet i gästvåningen. På flickhemmet bor det cirka 43 st flickor i åldrarna 7-20 år, på pojkhemmet är de ungefär 45 st i samma åldrar. Några nya har kommit under tiden vi har varit här. Många av barnen har tidigare varit gatubarn, de är föräldralösa eller har fattiga föräldrar som inte kan ta hand om dem.
Barnen bor i tre stora sovsalar på respektive hem som är möblerade av i stort sett endast sängar. Under sängbotten finns det förvaringsutrymme där de har sina personliga tillhörigheter. Det finns ett badrum med fyra duschar, om dem får de samsas och duscha på olika tider. Om solen värmer tillräckligt mycket finns det varmvatten annars får de duscha i kallvatten. Det finns också ett TV rum och en matsal med kök.
Flickorna har tre kvinnliga personal som kallas warden (husmor/vaktare). Pojkarna sköter sig helt själva för tillfället, rekrytering av en warden till dem pågår. Alla barnen får ta stort ansvar för matlagning, tvätt och städning. De har tydliga scheman för arbetsfördelning. Klockan 05.15 varje morgon väcks samtliga av en trumma, de stiger då upp och gör ett kortare gymnastikprogram, har en kort bönestund innan de förbereder sig för skolan. De flesta går på St James Convent school som är ADF:s skola, några åker också till andra skolor. Två av flickorna studerar vid universitet i Delhi.
Efter skoltid har barnen en stunds fritid, de spelar då spel, pojkarna tycker om att spela cricket. De vilar eller umgås med varandra. Det finns en takterass till varje hus som de tycker om att vistas på. Pojkarna har en liten grön gård och fllickorna har en uteplats som är av betong och inte så stor. Många av barnen är duktiga på att dansa indiska folk- danser, pojkarna har också gjort ett dansnummer i hip-hop som de lärt sig genom att titta på TV. Varje kväll är det också bönetid, senare på kvällen är det studietid. Middagen serveras kl 20.30, därefter är det TV tid om det finns el.
Alla barnen har strikta regler, även de äldre får finna sig i att inte ha så mycket egen frihet. Det är mycket kollektiv samvaro, samtidigt tycks de vara så vana vid detta att det är helt naturligt, de ser sig som en stor familj där alla är bröder och systrar. De äldre tar ett stort ansvar för de yngre. Det vi slås av är att barnen visar sådan glädje och tillfredsställelse, pubertet och frigörelse blir på ett helt annat sätt här. Vi funderar över om hur de levt tidigare gör att de verkligen uppskattar vad de får på flick- och pojkhemmet. Barnen har också en framtidstro och ett bra självförtroende, de vill skapa ett vuxenliv där familj och barn ingår som de vill ge en trygg tillvaro till. Många har också ambitioner att studera vidare och utbilda sig. De får god stöttning av ADF att göra individuella val som passar deras personlighet.
Sunil. Fotograf: Ing-Marie Jönsson
Vi har talat lite mer med två ungdomar om deras bakgrund: Sunil Kumar är 15 år. Han går i 8:de klass, han kommer från Delhi och har bott på pojkhemmet i fyra år, han bodde tidigare hos en farbror. Han har en syster och en bror som han inte har någon kontakt med och hans föräldrar är döda. Han kom till pojkhemmet genom ADF:s socialarbetare. I stort sett trivs han bra.
- Men disciplinen är lite för sträng ibland, menar han.
Sunil är musikalisk. Han berättar att han tycker om att dansa, lyssna på musik och se på film. Hans favoritämnen är engelska och naturkunskap.
- När jag blir stor vill jag helst bli militär men jag är ganska kort och vet inte om min längd uppfyller kraven för att bli militär. Annars vill jag bli affärsman, säger han.
Sonia. Fotograf: Helene Lidquist
Sonia är 19 år och har bott på barnhemmet i 10 år. Hennes mormor tog hand om henne från det hon var 3 år då hennes föräldrar inte brydde sig om henne eftersom hon var flicka och de ville ha en pojke. När hennes mormor inte orkade sköta om henne längre ordnade hon så att Sonia kom på ett annat barnhem innan hon sedan kom till ADF.
- Jag trivs mycket bra på flickhemmet. Mina intressen är musik och jag lyssnar gärna på engelska sånger, berättar hon.
Sonia studerar på University of Delhi andra året och ska läsa 3,5 år till för att bli journalist.
- Min dröm är sedan att få jobb som journalist, eventuellt i Amerika, Malaysia eller Sverige, säger hon.
Nu är vår vistelse i Delhis slum snart slut, våra sista veckor skall vi ägna oss åt julförberedelser och julfirande. Därefter kommer vi att åka hem med många upplevelser och nya erfarenheter som vi kommer att berätta och informera om i Sverige. Vi hoppas att vi genom detta kan väcka engagemang och att allt fler kan bli medvetna om att vi som lever i en priviligierad del av världen, och att vi har ett ansvar att bistå de som lever under helt andra levnadsförhållanden.
En god jul till alla där hemma i Sverige !
Hälsningar Helene och Ing-Mari