Området runt ADF heter Shahid Nagar, och det är ett typiskt gränsområde, vilket medför en rad olika sociala, ekonomiska och sanitära problem. Staden och staten Delhi håller den nyinflyttade fattiga befolkningen borta från stadskärnan, vilket leder till att människorna kommer att bo i gränsområdet mellan Delhi och Uttar Pradesh. Som i många andra gränsområden varigenom många större transportleder dras, blir problem med prostitution och trafficking stora. Dessutom ställs ständigt frågan vilken stat som ansvarar för el-och vattenförsörjning samt renhållning. Många sjukdomar sprids i den tätbefolkade slummen, där öppna avloppsdiken och djur-och människoavföring lockar till sig flugor och andra smittobärare.
Människorna i området är till mycket stor del inflyttade från den fattiga indiska landsbygden, bland annat från staten Bihar, men även från Nepal, Pakistan och Bangladesh. En stor del av området där dessa människor bor är byggt utan statens tillstånd, och, som en av ADFs socialarbetare sa; när som helst kan bulldozern komma som göra dem hemlösa igen. Majoriteten av människorna här livnär sig på sk rag-picking, dvs på att samla, sortera och sälja stadens sopor som dumpats här. Detta är en sysselsättning som hela familjer är engagerade i.
Antalet arbetande barn är mycket stort, liksom födelsetalet, och utbildningsnivån är följdaktligen väldigt låg. Trots idoga försök från socialarbetarnas sida har barnbegränsning genom familjeplanering inte slagit igenom. ADF har öppnat upp sk Drop in-center i detta område, dit barnen kan gå före eller efter sitt arbete som rag-pickers, och få en grundutbildning i läsning, räkning och skrivning. Viktigast är dock att väcka intresset för skola och studier, hos barnen och hos föräldrarna. Av personalen på Drop-in-centret får de senare hjälp att söka in till den ”vanliga skola” för att fortsatta sin utbildning.
Man har även ett helt nystartat projekt i samma område, med 60 st sk ”Gali preschools”, eller ”grannförskolor”. I det mycket tätbebyggda området inhyses minst 15 barn i en förskola. Förskolan drivs av en instruktör i dennas hem. Det är ADFs socialarbetare som väljer ut unga kvinnor som avslutat minst 10:e klass, och som kan uppvisa ett rent och prydligt hem, och ger dem en utbildning i barnavård och pedagogik. De får lön och material till förskolan av ADF och driver så förskola för barnen i sitt hem under 3 timmar per dag.
Vi har besökt ett dropincenter och ca 15 Gali preschools, och slås av det fantastiska engagemang och arbete som ADFs personal lägger ner på människorna i detta område. Behoven är enorma, men viljan, professionaliteten och en stor portion humor finns hos alla människor vi hittills träffat inom ADF. Förutom besöken i området, har vi spenderat mycket tid med barnen som bor på pojk- och flickhemmen, samt med de handikappade barnen. Tillsammans med barnen är det aldrig tråkigt! Vi mår bra, bada två, även om Lena haft en slang av magsjuka, och Erika ar rödprickig av värmeutslag. Nästa gång vi skriver kommer det att handla om barnen på barnhemmen.
Hälsningar Erika och Lena
