Medlemskap & kvinnlig vänskap över kastgränser

Bykvinnor sparar, lånar och investerar

Vi åkte ut på landsbygden och besökte några byar för att få se den utveckling som skett med IMs och ADFs projekt. Ett av de drivande projekten där ute har varit att det skapats s k självhjälpsgrupper. Genom dessa har mycket förändrats för befolkningen. Bland annat så har de lärt kvinnorna att gå ihop i grupper om 20 där de sparar pengar till sig själva. Detta för att medlemmarna i gruppen sedan ska kunna låna av sig själva och på så sätt kunna investera i olika behov. En kvinna vi träffade berättade stolt att hon ägde tre bufflar och kunde försörja sin egen familj på mjölk och även sälja till andra.

Kvinnogrupp som är stolta över sitt sparande. Foto: Janusz Lipinski 

Gubbarna i byn var lite misstänksamma i början så de var inte så pigga på att släppa iväg sina kvinnor till dessa möten. Vem vet, de kanske kunde rymma iväg med alla pengarna. Men nu har till och med några män bildat egna grupper för egna behov. De ser ju att det finns pengar men de kommer ju inte åt sin frus pengar för dessa tillhör ju hela gruppen och kan endast användas av kvinnorna.

Det kan jämföras med s k mikrofinans och mannen som kom på den idén fick ju Nobelpriset, även om det handlade om små lån från bank. I många utvecklingsländer har detta blivit mycket vanligt och även visat sig mest framgångsrikt bland kvinnor. Det är ju ingen nyhet att kvinnor är bättre på att förvalta pengar än män... :o)

I början sparade bykvinnorna 1 rupie om dan (16 öre/mån≈30 rupies≈4.95 kr). Genom att de är cirka 20 kvinnor i varje grupp så blir det 600 rupies (≈99kr) i månaden och alltså 7200 rupies (ca 1188 kr) på ett år. Detta är massor med pengar för dem och de har nu höjt insatsen till 100 rupies i månaden och har 24 000 rupies om året, så nu köper dom bufflar på löpande band och utvecklar sina jordbruk på olika sätt mm. Bufflar är bättre än kor, bl a ger de fetare mjölk och är bra dragare.

Grannskap och vänskap

Det är svårt att berätta alla intryck man får, man måste se kvinnornas stolthet över byns utveckling. För det är faktiskt kvinnorna som gör det mesta jobbet i familjerna.
Att umgås som de gör nu var förut för många helt omöjligt p g a av olika kaster, samhällssystem, tillhörigheter mm. Det fanns kvinnor som bodde grannar som aldrig ens talat med varandra. Nu är de bästa vänner och deras vänskap genererar en hel del annan utveckling i byn också. Detta har i sin tur skapat ringar på vattnet för andra gemensamma aktiviteter.

Framtidstro för byn

Men ADFs socialarbetare håller även kurser och utbildar bybefolkningen i olika ämnen såsom t ex om vådan med barnäktenskap, vikten av att barnen ska gå i skolan, hygien, hälsoupplysning generellt, men också TBC, HIV, vaccineringar mot bl a polio mm. Dessutom får unga flickor och pojkar förberedande yrkesutbildningar av enklare slag. Flickorna lär sig sy kläder och olika andra hantverk mm och pojkarna får bl a en kurs som förbereder dem att bli militärer och poliser om de vill fortsätta. Allt för att det ska skapa arbeten och generera inkomster till byn.

Det har skapats bibliotek i några byar även om det än är fortfarande mycket att önska om vi med svenska mått skulle kalla det ett bibliotek. De har också jordbruksprojekt som IM har stöttat, bi- och honungsverksamhet, gengasklocka som drivs av ko/buffelspillning mm.

Allt detta kanske låter enkelt, men för dom är det en otrolig utveckling. Äldre flickor har börjat fullfölja sin skolutbildning och byarna har en gemenskap genom olika aktiviteter. Bl a har flera byar iordningställt idrottsplaner där de kan spela kricket och anordna turneringar med andra byar. Mycket av det var inte att tänka på förut. Dessutom, vilket jag starkt tror på, är att hjälpa genom hjälp till självhjälp, att inte göra dem beroende av hjälp. Landsbygdsprojekten visar verkligen att detta fungerar.

Vi blev under dagen bjudna på den ena uppvisningen efter den andra av vad de hade lärt sig, samt förrätta prisutdelningar för olika av tävlingar som hållits. Lite ”show up”, men det var verkligen intressant.