Tashi Delek!

Efter att ha tagit oss igenom kaotisk vistelse i New Delhi (men med bra guide i form av Guru som jobbar för IM), härliga introduktionsdagar på IMs huvudkontor Shanti Niwas, kulturchock med symptom så som hemlängtan, pedantisk renlighet (God bless alcogel), stereotypifiering av indier (verkligen alla luktar svett, har mustash och stirrar..) och diverse utslag och exem, så är vi nu äntligen inne på vår tredje vecka i Indien, närmre bestämt i Dekyiling, en tibetansk bosättning utanför Dheradun.

Idag har varit vår "första" undervisningsdag i skolan, Sambota TIbetan School. Vi insisterade på att ha åtminstone en "gå-bredvid-vecka" men det blev väl si så där med den. Vi har upptäckt att svensk kommunikation inte alltid går hand i hand med tibetansk kommunikation. Många missförstånd uppstod och vi blev inslängda i många lektioner utan förvarning. Tur att vi är två tuffa tjejer från Sverige som är beredda på att lära eleverna allt från "Alla vill till himmeln men ingen vill dö" och "Små grodorna". De oförutsedda situationerna fortsätter att uppdaga sig hela tiden så det gäller verkligen att ha bakfickan fylld med idéer. Idag fick jag, Birthe, improvisera en datalektion eftersom strömmen ju är lite opålitlig. Inte det lättaste men jag tog mig igenom det.

Det svåraste jag och Helena har stött på här, förutom kulturchock, är nog, som för många volontärer före oss, ämnet aga. Det är enligt lag förbjudet men lärarna har ännu inte vant sig vid tanken eller kommit på nya metoder som funkar. En känsla av uppgivenhet inför det nya verkar bre ut sig.

I förra veckan var IM projektet SPARKE, Supporting Positive Alternatives for Raising Kindness in Education, med tidigare svenska volontären Jenny Neldemo som en av de drivande, på skolan och föreläste. Lärare, elever och föräldrar engagerades och informerades. En workshop väntar i november och överlag verkar lärarna positivt inställda. Men som sagt, uppgivenhet och oro märks. De vill helst ha klara svar direkt på vad som funkar istället. Men vi diskuterar tillsammans och de är nyfikna på att lyssna på våra erfarenheter och diskussion är ju alltid en bra början. Jag tror nog att de kommer att komma fram till ett svar på hur de ska gå till väga. Till viss del har de redan stark disciplin på skolan med tanke på att de varje dag har morgonsamling med bön, där eleverna strikt radar upp på led och lyssnar på tal av rektor etc.

 Ikväll ska vi chilla hemma på Songtsen Library där vi bor, imorgon är det skola och läxhjälp och senare i veckan ska vi in till Dheradun och få ”chubas”, traditionella tibetanska klänningar, uppsydda. Det är vad lärarna brukar ha på sig här.

Fler rapporter kommer!

Hälsningar från Birthe och Helena i Dekyiling