Trots elevernas bristfälliga engelska börjar vi få bra kontakt. Vi har umgåtts en del med eleverna utanför skolan, även om det är en svår kombination att vara lärare och kompis på samma gång. Eleverna är, trots att mer en tre månader förflutit, fortfarande intresserade av oss vilket är tacksamt när man försöker få kontakt.
Ett exempel är när Jonas hade planetskådning med klass åtta. När de fick veta att det är möjligt att skada både Jupiter och Venus mycket nära varandra ville de absolut att vi skulle titta på dem efter skoltid. Även om de var mer intresserade av att se vara rum på Songtsen Library så var det ändå en kul upplevelse. Hur många åttonde-klasser i Sverige skulle vilja följa med sin lärare på planetskådning en lördagskväll, frivilligt dessutom?
Vi har hunnit med flera andra utflykter också, vilket är roligt men också oroligt i detta kaosartade land. Indien är ju på många sätt motsatsen till Sverige och samma fokus på säkerhet och renlighet finns inte. Dessutom har landet enorma klyftor mellan rika och fattiga. Trots att vi bott här i snart fyra månader har vi inte tagit del av så mycket indisk kultur utan mestadels tibetansk. Men det lilla vi sett har vi betraktat med blandad förtjusning. Indisk och svensk smak skiljer sig t ex ganska mycket åt. Dock har vi inte saknat Sverige speciellt mycket utom ett väl fungerande Internet.
Nu skall vi försöka njuta av den sista tiden innan det bär av till Sverige med allt vad det innebär. Det kommer nog bli en omvänd kulturchock att komma hem. Man har t ex vant sig med att en bestämd tid betyder indisk tid vilket kan vara upp till en halvtimme senare. Att de envisas med att proppa in så fruktansvart mycket folk i bussarna trots att det kommer en ny 15 minuter senare. Eller att expediterna i affärerna måste gå 50 cm bakom en hela tiden trots att man är helt ensam i butiken.
Ha det bra! Jonas och Louise
