Även maten skiljer sig från norra Indien.
- Godare än i norr säger Tsering, min reskamrat som är uppvuxen här i söder. Jag, som tycker om det mesta i matväg, upptäcker snart en ny favorit Uppma heter den; en blandning mellan semolina (vete) och röda linser som serveras med kryddstark kokosnötschutney. Mums för smaklökarna!
Den första natten gör värmen och den nya miljön att jag har svårt att sova. Minst 30-gradig torr hetta i rummet och ingen AC, ett myggnät över sängen som får mig att känna mig smått klaustrofobisk – jag svettas, vrider och vänder mig. Tillsist sköljer jag en sjal i kallt vatten och breder ut den över kroppen. Det svalkar skönt och jag somnar sent om sider.
Vårt första besök i södra Indien är projektet RTU - som står för Reaching the Unreached – i byn G. Kallupatti. Ett mycket intressant, mångsidigt och välskött projekt visar det sig snart. Till G. Kallupatti kom den brittiska munken broder James Kimpton någon gång i mitten av 1970-talet. Han såg behoven av arbete, sjukvård, skolgång etc hos den till stora delar mycket fattiga lokalbefolkningen.
Idag är projektet omfattande. Här finns barnbyar för föräldralösa barn. Sju barn vars föräldrar antingen mist livet eller av någon anledning inte kunnat ta hand om dem bor tillsammans med en fostermamma. Mamman är i de flesta fallen änka eller har så har hon förskjutits av sin man. Barnbyn erbjuder en ny chans i livet både för barnen och för de anställda mammorna. Projektet driver en egen skola där både barn från barnbyn och de omgivande byarna kan få förstklassig utbildning. Pedagogiken i skolan är experimentfull och lekande. Här förkommer ingen aga, vilket trots lagförbud fortfarande är vanligt i indiska skolor.
Här finns vidare hälsoprojekt, landsbygdsutvecklingsprojekt, vattenprojekt, boendeprojekt och sist men inte minst det som vi kommit för att besöka; ett inkomstgenererande projekt kopplat till Rättvis Handel. Arbete och försörjning är inte lätt att hitta i området och RTU är en viktig arbetsgivare för många i G. Kallupatti och intilliggande byar. Projektet har närmare 100 anställda varav de flesta är kvinnor som fått avbryta sina studier tidigt. Oftast på grund av att familjen inte har haft råd att låta henne fortsätta studera. Nu har kvinnorna möjlighet att bryta mönstret tack den försörjning som arbetet på RTU ger. På RTU vet alla som jag möter något om Rättvis Handel.
Bild: Kavathj som bordsdukar till IM foto:Theresia Hägglund
Det handlar om god kvalitet till ett rättvis pris”, säger Kavathj som väver bordsdukar till IM. Och produkterna är verkligen av god kvalitet, färgning sker med naturliga färger och i många fall är dessutom produkterna av ekologisk bomull. Här finns ett helhetstänk kring inkomstgenerering och hållbar utveckling som imponerar och sprider hopp!
Läs gärna mer på www.rtuindia.org
