Efter att ha vinkats av på Bollnäs station av mamma, pappa och Misty (Misty är en hund…och ja, hon kan också vinka – för er som eventuellt undrar…) klev jag på nattåget mot Stockholm, klockan var 04.01.
Av något outgrundligt skäl hade jag bestämt mig för att 15 kr var för mycket pengar att lägga till för att garanteras sittplats…det brukar ju inte vara något problem… men den här gången var tåget fullt och överfullt. Efter att ha klivit över ett antal passagerare som låg raklånga och sov på golvet hittade jag tillsist en sittplats – på en sådan där fällstol i den trånga korridoren i en av liggplatsvagnarna. Att det inte blev så mycket sömn på den tågresan förstår ni säkert.Men varför gräma sig över lite förlorad sömn? Morgonsolen sken, sommarsjöarna låg spegelblanka och de gröna havrefälten böljade utanför tågfönstret. Det blev ett vackert farväl till det svenska sommarlandskapet.20 sömnlösa timmar senare landade Zanna och jag på flygplatsen i Delhi och trots ett nästan trasigt svenskt pass (Zannas) tog vi oss genom den indiska gränskontrollen utan problem. Efter ytterligare några timmars väntan kom Wangchuk och Tsering från IMs regionkontor Rajpur och mötte oss. Ytterligare något senare anslöt Linnea (Zanna och Linnea skall åka som lärarvolontärer för IM till Spiti-dalen högt uppe i Himalaya). Vi blev körda till en tibetansk koloni där vi fick några timmars efterlängtad sömn. Av de senaste 36 timmarna dessförinnan hade jag bara ägnat två timmar åt att sova…Till IMs regionkontor för Sydasien - Shanti Niwas - i Rajpur nära Dehra Dun anlände vi samma kväll - efter en, med indiska mått mätt, lugn resa. Förlåt den aningen stereotypa beskrivningen av Indien men trafiken i landet är verkligen inte att leka med. Tag en lagom blandning av kossor, nya och gamla bilar, bussar, cyklar, hundar, barn och vuxna, motorcyklar och lastbilar – tillsätt diverse andra djur och fordon efter personlig smak i ett oregelbundet mönster på vägbanan. Kör sedan slalom efter bästa förmåga – glöm inte att tuta i svängarna, vid omkörning, trafikstockning när du ser en hund etc. Det är vänstertrafik, men helt OK att köra nästan lika mycket på höger vägbana….bara du vet vart du har signalhornet. "Säga vad man vill om det indiska vägarna" citerade Linnea en tidigare reskompis i Indien, " men de är i alla fall demokratiska – här får alla vara". Och ja, det är sannerligen det bestående intrycket….Shanti Niwas kan närmast beskrivas som en oas i gränslandet till Himalaya. Här odlas ekologiska frukter och grönsaker i den egna trädgården. De gröna lummiga träden, blommorna och de mäktiga bergen i bakgrunden präglar miljön. Det är sagolikt vackert helt enkelt. Monsunen, som enligt lokalbefolkningen har kommit ovanligt tidigt i år (klimatförändringarna måhända?) svalkar skönt och gör klimatet behagligt för arbete och studiebesök.Vi har hittills gjort tre studiebesök: ett till en leprakoloni strax utanför Derha Dun, ett på en skola för barn från mindre bemedlade familjer och ett till en tibetansk koloni. För mitt volontäruppdrag var besöket till leprakolonin av störst intresse. Kolonin är nämligen också en av de producenter som IM importerar varor från. Detta besök var dock ganska kort så jag har inte kunnat samla på mig lika mycket information som jag kommer att kunna göra under vår stundande resa till IMs olika producenter runt om i Indien. Det gav dock en inblick i hur livet på en leprakoloni kan te sig och vi fick också en del information om vilka framtidsfrågor leprakolonierna och IM som stöttande organisation står inför – mer om detta senare. Vi kom också på två idéer till framtida importvaror som vi tror skulle göra succé på den svenska marknaden. Vilka idéer det var tänker jag dock inte säga något om nu – affärshemligheter ;) men kanske kommer de som nyheter i IM-katalogen framöver!?
Avslutningsvis ett hett Rättvis Handels-tips:
Hälsningar Theresia
