Morgonsamling på skolan. Foto: Filip Nilsson– Idag var en bra dag, säger barnen i klass nio. Vi har inte blivit slagna, förklarar de när vi frågar varför. Trots att Indien är ett av de 193 länder som skrivit under FN:s barnkonvention, och därmed antagit principen att barn inte får utsättas för fysisk bestraffning, är aga vanligt förekommande både i både indiska hem och skolor. Munsel-Ling är, än så länge, inte ett undantag.Vi hade redan innan vi kom till Spiti fått veta att fysisk bestraffning förekommer på skolan. IM lämnar det mer eller mindre öppet för oss som åker som volontärer att reagera på och hantera dessa situationer på ett sätt som känns bra för oss själva. Samtidigt uppmuntras vi att diskutera situationen med lärare och annan personal på skolan. Personligen bestämde jag mig innan jag kom hit för att inte ingripa om en elev blev utsatt för aga så länge bestraffningen inte var för grov. Men trots dessa förberedelser har agan för oss varit en påfrestande del av upplevelsen här på skolan.Under de tio dagar som eleverna hade sina halvårsprov blev vi dagligen vittnen till hur elever fick ta emot en örfil eller ett slag över nacken. Några av de utsatta eleverna hade, eller misstänktes ha fuskat. Andra satt helt enkelt inte tillräckligt rakt enligt läraren. När man ser tolv, trettonåriga pojkar och flickor, ofta godtyckligt, bli slagna är det svårt att inte gå mellan. Än svårare är det att inte demonisera lärarna som slår, att glömma att det är ett annat land och en andra regler. Även om vi inte aktivt har ingripit har vi pratat med flera lärare om deras, och vår syn på aga.– Det tar mig ofta emot men det handlar om att disciplinera eleverna, säger en lärare. Någon dag tidigare har jag sett honom vrida om armen på en pojke som blev ertappad med att fuska. Läraren berättar att han själv blev slagen som ung och själv försöker undvika att fysiskt bestraffa barnen men att han samtidigt inte drar sig för det då det behövs. Det är dock långt ifrån alla lärare som slår barnen och viljan att stävja agan på skolan finns. Vid det första lärarmötet efter sommarlovet meddelade Lama Tashi och rektor Tsering Dorje att det från och med nu är nolltolerans på skolan när det gäller fysisk bestraffning.IM är i Indien delaktiga i ett projekt som går under beteckningen SPARKE (läs mer om SPARKE via länken nedan). Syftet är att motverka användandet av fysisk och psykisk bestraffning i indiska skolor. Genom att hålla seminarier ute på skolorna, även på olika lärarhögskolor, där man ger alternativ till aga hoppas man skapa positiva skolmiljöer utan dessa former av bestraffning. Tanken var att en föreläsare från SPARKE skulle besöka skolan i augusti men fick då förhinder. Förhoppningsvis har de möjlighet att komma senare i höst men under tiden fortsätter agan på Munsel-Ling, trots den uttalade nolltoleransen. Utöver den vanliga örfilen förekommer det en mängd olika former av fysisk bestraffning. Slag över händerna med en pinne är en metod, att klämma barnens fingrar en annan. Vissa bestraffningar har namn som ”draken” och ”påfågeln” men är trots de fantasifulla benämningarna mycket smärtsamma får vi veta av eleverna i åttonde klass. – Om man inte slår barnen så kommer de att fortsätta göra dumma saker, förklarar eleverna i tionde klass. De flesta i klassen tycker det är okej för föräldrar att slå sina barn men något färre tycker att lärare ska få slå elever i skolan. När vi frågar dem hur många som i framtiden kommer att aga sina egna barn, om de får några, svarar samtliga Ja!Filip Nilsson
MER OM SPARKE
SCHOOL PSYCHOLOGY IN INDIA
Författaren Aparna Massey beskriver situationen för elever i det Indiska skolsystemet hon är psykolog och arbetar i SPARKE-projektet.
Läs artikeln (engelska)
Henrik Nilsson, volontär Dekyiling, har också bloggat om ämnet, läs mer
