Tydligen har något liknande inte hänt i mannaminne så alla var chockade och oförbereda. Visst att det kan komma snö uppe i bergen men nu var hela dalen täckt av ett tjockt lager snö. Kallt var det också och man hade ännu inte skaffat sig ved eftersom vintern i vanliga fall kommer framåt november. Vi var ändå glada som var på skolan när snön kom. Många fastnade i bergen och fick hämtas med helikopter. Flera ska även ha dött pga. snön – läskigt. Om vi tyckte att livet i Spiti var hårt i augusti är det ingenting mot livet där på vintern, och då fick vi ändå bara en veckas smakprov.
Bortsett från kylan och snön har vi haft det jättebra och vi kommer verkligen att sakna Spiti, framförallt alla våra underbara elever! Våra sista dagar var också alldeles perfekta. Bland annat tog vi klass fem på utflykt och utan att vi visste det hade dom förberett en pjäs (och smugit med rekvisita) som dom spelade upp där uppe på berget. Den andra oktober var det också nationell helgdag då man firade Mahatma Gandhis födelsedag. Istället för lektioner var det ceremoni med lite tal och annat och sen kunde vi ägna vår sista jobbdag åt lek och kakätande istället för undervisning.
Visst att vi hade tänkt skriva mer men man kan lugnt säga att snö, trasiga elledningar och obefintligt Internet kom lite emellan. Kanske får vi träffa dig på något av våra föredrag senare i höst och vi får chansen att berätta mer om vårt uppdrag och våra upplevelser i Spiti?!
Det har onekligen varit en händelserik tid, vi summerar med några oförglömliga ögonblick:
1. När vi var tjugo personer i jeepen in till Kaza.
2. När det oväntat dök upp en RIKTIG ost i köket som vi åt och karvade på tills den var mer än död.
3. Vår picknick med klass tio. Dels för att den var väldigt trevlig men också för att eleverna passade på att ta med sig sin tvätt.
4. Rektor Tserings skratt med orden ”now you are stuck!” strax innan det börjar snöa.
5. Snön, i största allmänhet… men kanske i synnerhet när det vräkte ner inne på vår toalett.
