Hej,

Jag satt på planet och funderade över vad jag kommer att sakna mest med Spiti och med Munsel Ling. Jag kom fram till att man väldigt generellt kan säga att jag kommer sakna tre saker med Spiti (och redan gör för den delen). För det första kommer jag att sakna människorna. Kollegorna, barnen, alla andra man har mött och umgåtts med i Spiti. Jag skulle vilja påstå att människorna i Spiti är några av de vänligaste och generösaste människor jag har stött på. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit bjuden på te i folks hem, för att inte tala om middagar. Ofta räckte det med att man växlade några ord med människor i byn, för att man skulle bli inbjuden på en kopp te. Hade man dock otur kunde det handa att de bjöd på smör-te, ett te med smör och salt i, som faktiskt inte är speciellt gott, rent av något av det äckligaste jag har druckit.

Våra elever kommer naturligtvis också ta upp en stor del av alla Spitiminnen. Ibland var de otroligt stökiga och ibland kunde man slita sitt hår over deras oförmåga att förstå den grammatik man försökte lära ut. Vad jag kommer att minnas är dock inte det, utan deras ständiga "good morning/afternoon/evening teacher", deras handgjorda lappar man fick på teacher's day och i synnerhet den avskedsfest de ordnade dagen innan jag skulle fara. Utan att jag hade den blekaste aning om det kom en hel drös elever och drog med mig och Anneli till ett tomt klassrum för att fira av oss. De hade ordnat med både te och kakor samt avskedspresent, för att inte tala om alla handgjorda avskeds- och tacklappar jag har med mig hem. Jag blev riktigt rörd och förstod nästan först då hur mycket jag kommer att sakna våra elever.

För det andra kommer jag att sakna landskapet. Spiti ar en öken utan mycket grönska och bergen som omger dalen är bruna och egentligen inte så jättesnygga. Helheten som bildas av de här elementen är dock något extra. Det är ett dramatiskt landskap som bjuder på stundtals helt otroliga vyer. Det är därtill något speciellt med luften. Jag grunnade länge över varför himlen alltid var så vacker, något den var vare sig det var klart eller molnigt. En dag fick jag det emellertid förklarat för mig av en lärare. Enligt honom är luften mycket klarare på hög höjd, eftersom många av de föroreningar som finns i luften på lägre höjd stannar där nere.

Sist men absolut inte minst kommer jag att sakna lugnet med Spiti. Spiti är en otroligt lugn plats. Man befinner sig långt borta från det mesta, folktätheten är ganska låg (i hela Spitidalen bor det endast 10000 människor). Om man inte talar hindi är nyhetsutbudet väldigt begränsat. Det finns Internet i Kaza, som ligger 8 km från Rangrik, men såväl uppkoppling som strömtillgången var väldigt opålitliga. Därtill var det väldigt dyrt. Som en följd därav skyndade man sig ofta att läsa och skriva mail, och hade sällan tid över till att läsa nyheter.

I början av min Spititid gick det har lugnet mig på nerverna. Jag undrade mer än en gång hur jag skulle kunna uthärda tre månader på platsen. Det tog dock inte lång tid innan jag istället började uppskatta situationen. Helt plötsligt gjorde det inget att man inte hade järnkoll på nyheterna. Det var till och med rätt skönt att inte ha det. Tid som jag hemma kanske skulle ha ägnat åt tv eller internetsurfande började jag nu istället använda till att läsa en hel massa böcker, promenera långa promenader, umgås med kollegor och till fundera över tillvaron. Efter en tid märkte jag ett lugn i kropp och själ som jag inte kan förnimma att jag känt under lång tid innan Spiti.  Jag kan bara hoppas att  återkomsten till Sverige inte tar ifrån mig den här sköna känslan. Skulle det vara så, skulle saknaden av Spiti bli mångfalt större.

Således, människorna, landskapet och lugnet kommer alltid ha en framträdande plats när jag tänker på Spiti. Det är en underbar och väldigt speciell plats, som jag vill rekommendera för alla som gillar att se sig om i världen. Mitt råd till dem som tar sig dit är dock: hasta inte. Låt Spiti få den tid som krävs för att du ska lära känna platsen och människorna. Det är värt det.

Många hälsnignar

 Björn