Flodbädden i Spitidalen med badande barn. Foto: Filip Nilsson- Det är skönt att bada här men det går bara i juli och augusti, sedan är det för kallt berättar Sonam som går i femte klass. Det är en söndag i juli och vi har tagit oss utför den branta stigen ner till floden. I en avlöpare har det skapats en liten damm där några pojkar plaskar runt. Under terminerna är söndag den enda dag då barnen har ledigt, det är även den dag då smutsiga kläder och kroppar tvättas. På skolan hänger tvätten på rad men härnere vid floden är det endast det roliga och rengörande badandet som uppehåller eleverna.Sonam och henne tre kompisar har redan badat när vi möter dem. Hon berättar att hon är där varje söndag så länge det är tillräckligt varmt. Nere vid vattnet är det ett tiotal elever som antingen leker i vattnet eller torkar i den milda solen. Det är inte mer än 20 grader i luften och betydligt kallare i vattnet men barnen verkar se det som ett behagligt dopp. Omgivningen är grönskande på flodsidan men bakom oss tornar en vägg av sten och grus. Tillsammans med Sonam och hennes väninnor bestiger vi, med en vilopaus, branten tillbaka upp till byn. – Ni måste komma och hälsa på hemma ho mig säger Sonam inbjudande och förväntansfullt till oss när vi går genom byn och snart står vi utanför hennes hus. Det är ett litet tvåvåningshus och vi tar trappan upp till andra våningen. Vi möter hennes pappa som glatt ber oss stiga in och efter att ha tagit av oss skorna slår vi oss ner i skräddarställning i köket. Det är litet och mysigt och rummet doftar svagt av kryddor. Ena väggen är täckt av burkar med olika grönsaker och i ett hörn surrar ett litet kylskåp.
- Vi är åtta stycken som bor här berättar Sonam. Mamma, pappa, jag, mina två bröder, två systrar, och så farbror också tillägger hon. En av systrarna, Yangchen som går i åttonde klass på Munsel-Ling, serverar oss läsk och små gula aprikoser. Frukter som är vanliga i dalen. – Så ni är lärare från Sverige konstaterar Yangzom, Sonams mamma, medan hon leker med sin yngsta dotter som endast är sju månader. Jag är själv lärare i Kaza och tycker det är kul att det kommer hit volontärer varje år fortsätter hon. Plötsligt avbryts det relativa lugnet av klingande cymbaler och lågmäld sång. Det är farbror, han har varit dålig ett tag och haft dåliga drömmar. Det är tre munkar här och ber för honom förklarar Yangzom. Vi får veta att när någon är sjuk kan kommer munkar och ber för den sjuke samtidigt som de gör en avbild av dennes kropp. Avbilden kastas sedan, tillsammans med lite mat, så långt borta från den sjukes hus som möjligt.Efter att vi pratat en stund med Sonam och hennes familj, och druckit upp vår läsk, är det dags att gå. Vi tackar vi familjen för deras gästfrihet och önskar deras farbror ett snabbt tillfrisknande innan vi beger oss sedan tillbaka till skolan för att förbereda den kommande veckans undervisning.Filip Nilsson
