Så var vi då framme. Resan hit var rätt galen, speciellt sista biten från Manali till Rangrik. Sträckan är bara drygt tjugo mil men tog över åtta timmar. Resan var skumpig, skrämmande, rolig och fantastiskt vacker – allt på samma gång. Rangrik ligger på 3700 möh och hittills känns det otroligt nog ganska bra med höjden även om vi flåsar ordentligt i trapporna och det är lite svårt att sova. På vägen hit passerade vi också Kunzum Pass på 4600 möh. Där står en sk. stupa, typ en buddistisk böneplats, och böneflaggor i massor slog i vinden. Helt otroligt vackert. Vi har nu hunnit bekanta oss med skolan, kollegor och elever och det känns spännande att få komma igång med jobbet. Just nu har vi också sällskap av fyra kanadensiska läkarstuderande som är här under några veckor för att lära barnen hur viktigt det är att tvätta händerna, borsta tänderna osv. Med de lite äldre eleverna har de även haft samtal om sex och samlevnad. Skolan satsar mycket på hälsofrågor och förutom att man redan har en skolsköterska så planerar man också att anställa en tandsköterska.
På skolan går några hundra barn, många bor också här. Barnen kommer från hela Spitidalen och är i åldrarna fyra till sexton. Förutom att skolans elever har visat upp bra betyg i jämförelse med resten av regionen har den också blivit något av ett kulturellt centrum där den tibetansk-buddistiska traditionen hålls vid liv. Man har dessutom just öppnat en liten filial inne i huvudorten Kaza för de yngsta barnen så att dom ska slippa den halvtimmeslånga resan hit till Rangrik. På lördagarna kommer vi att jobba på den skolan, kul både då barnen är otroligt söta och också ett bra tillfälle att komma in till stan och se lite folk. Häromdagen besökte vi byn Kibber, buden har varit olika men byn sägs vara Indiens (kanske Asiens) högsta. Givetvis tog vi med oss vykort för att posta därifrån och postmästaren bjöd på te och torkat jakkött. Det ska bli spännande att se hur lång tid det tar för vykorten att komma fram. Strömmen är tydligen extra opålitlig just nu. Man håller på med något arbete uppe i bergen, sanering av någon damm eller liknande, och då har man tydligen prioriterat bort strömmen till Rangrik. Kvällarna är väldigt mörka så vi får mysa med stearinljus.Hälsningar Linnéa och Zanna
