Vinter i Spitidalen

2009-sep-11 @ 14:19:00

Veronica utanför skolan med snöklädda berg i bakgrunden. Foto: Filip Nilsson

–Jag vaknade i natt av att det droppade vatten i ansiktet på mig, berättar en av flickorna i sjunde klass. Det är onsdagens första lektion och många av eleverna är klädda i vinterjackor då en kallfront har dragit in över dalen. Trots att vi är inomhus är det kallt då skolan inte har någon isolering att prata om. Eleverna har precis haft sin morgonsamling inne i klassrummet för ute faller ett ihållande regn. Ett regn som fallit nästan utan uppehåll i tre dagar och vattenmängden sätter Spitidalens invånare på prov.

För bara några dagar sedan var vädret fortfarande behagligt om än något svalare än tidigare. Det plötsliga regnandet och det kalla vädret har därför tagit många människor i dalen, och på skolan, med överraskning.
– Det här kalla och fuktiga vädret brukar inte komma förrän några veckor senare, säger Krishan, en av lärarna på skolan till oss.

Som tur var är skördesäsongen precis över och de flesta håller sig inomhus och ur husen i Ragnrik kommer det rök från de vedspisar som alla har för att hålla värmen om vintern. Flickan som vaknade av att det regnade bor även hon i byn och fick själv gå upp och laga läckan tillfälligt. Även här på skolan regnar det in men eleverna i klass sju har tur för de bor på bottenvåningen. Det är värre för dem som har sina rum på ovanvåningen och vi ser flera elever som har vanliga kläder och inte sina skoluniformer på sig. De berättar att de vaknade och fann sina framlagda kläder genomblöta av vatten som läckt in från fönster och tak.

– Vägen ut ur dalen är stängd eftersom det snöar kraftigt i passet, berättar rektor Tsering efter att ha pratat i sin mobiltelefon. Genom molnen ser vi hur de omgivande bergen nu har fått vita toppar. Härnere är det dock fortfarande snöfritt men temperaturen och snötäcket kryper sakta men säkert nedåt. Onsdagens sista pass med klass åtta var tänkt att hållas i den stora samlingssalen. På betonggolvet står dock vattnet decimeterdjupt och vi får stanna i klassrummet. Där läcker det endast lite i ett hörn och eleverna kurar ihop sig för att hålla värmen under lektionen.

Det är febril aktivitet på skolan med människor som springer runt i de olika husen, varav flera är igenbommade för vintern, och letar efter läckor. Det klättras på taken och trasiga fönsterrutor byts ut. På kvällen kommer rektor Tsering in till oss med en släckt ficklampa när vi sitter i matsalen. Han letar efter batterier, strömmen har endast varit på sporadiskt sedan det började regna. När det på torsdagen, dagen efter vår lektion med klass sju, börjar falla snö även nere i dalen försvinner också all mobiltäckning och invånarna blir mer eller mindre avskärmade från omvärlden. En del av takläckorna är tätade men i skolmatsalen och i flera av klassrummen droppar vattnet fortfarande in och efter lunch skickas de barn som bor i Kaza och de närliggande byarna hem. Vägarna riskerar att bli ofarbara och på skolan börjar det bli svårt att bedriva verksamhet som vanligt.

– Det är bättre med snö än med regn, säger barnen i sjätte klass till oss under torsdagens sista lektion. Det brukar läcka in mindre vatten då, förklarar de och tittar ut på det snöblandade regn som faller tungt.

Filip Nilsson