Det gröna guldet

Muli bwanji allihopa! Nu har vi varit här i Malawi långt mer än halva tiden och det händer fortfarande nya och spännande saker varje dag!

Just nu är nästan alla engagerade i att skörda och torka tobaksbladen. Tobaken är Malawis allra viktigaste exportgröda och kallas även för “det gröna guldet”. Efter att tobaksbladen torkat packas de i stora balar och fraktas till auktionshallarna i huvudstaden Lilongwe. Dit kommer tobaksuppköpare från hela världen för att syna årets skörd och lägga sina bud. Tobaksbönderna får cirka 1-2 US dollar per kilo, beroende på sort och kvalitet, när de säljer till auktionhallarna (som är statligt ägda). För många av bönderna är detta den enda tiden på året de har möjlighet att tjäna ihop ett större kapital. Med tanke på att tobaken är den viktigaste grödan här är det förvånande att så få Malawier röker…

Skolan
Förra veckan fick vi följa med ut till ett informationsmöte som handlade om barnens rättigheter för barn och lärare på en skola ute på landsbygden. Att barn också har rättigheter är något som tyvärr inte alltid är så självklart. MAICC tog upp vikten av att gå (och stanna kvar!) i skolan, vilket kanske framförallt gäller flickorna som ofta tas ur skolan alltför tidigt för att hjälpa till i hemmet. Skolan har för dessa flickor en viss skyddsfunktion - flickor som befinner sig i skolan istället för att gå hemma kan lättare skyddas mot hivsmitta och för tidig graviditet, enligt organisationens medarbetare.

Hälsa på förskolan
Nu senast åkte vi ut med sjuksköterskan på MAICC till en liten by för att väga och mäta barnen i förskolan. Besöket inleddes med gemensam sång och dans, både för att avdramatisera hela situationen så att barnen kunde bekanta sig med sjuksköterskan (och vågen...) men även för att få en överblick över vilka barn som lättare socialiserar med andra och vilka som istället verkar introverta och blyga. Efter invägning (vilket krävde en del gråt och mycket övertalning) fick barnen varsitt grönt hälsokort där detaljer om barnets utveckling, hälsostatus samt noteringar om vaccinationer skall samlas. Egentligen ska alla barn få ett sådant kort vid födseln, men det är inte alla som sparar det eller så är de inte födda på sjukhus och har därför aldrig fått ett. Visiten avslutades med sång, dans och många glada skratt.

Bra att ha: flexibilitet och tålamod
Att vara volontär innebär att man måste vara beredd på att allt kan hända precis när som helst. Det gäller att kunna vara flexibel – redo att rycka ut när man minst anar det, och samtidigt vara beredd på att det så noga planerade kan utebli. En stor dos tålamod och förståelse är inte heller fel. För mig och Ragnhild som bara är här en relativt kort tid och dessutom inte är här för att få några stordåd utförda gör det inte så mycket (det är ju på sätt och vis en del av upplevelsen) men i längden hade det möjligtvis kunnat bli något frustrerande.. -Yes yes, säger vi bara och hoppar in i jeepen.

Vilda djur
Volontärtiden innebär också att man på fritiden har möjlighet att uppleva andra delar av landet, och eftersom jag och Ragnhild ville se lite fler djur än bara höns och getter här i Mponela bestämde vi oss för att åka till en nationalpark och kolla in de vilda djuren. Vi bodde två nätter mitt inne i den grönskade nationalparken Liwonde och gjorde både en morgontur på floden Shire då vi såg många flodhästar och krokodiler, och en eftermiddagstur med jeep i nationalparken då vi såg andra djur som impala, kudu, water-buck. Vi såg även många färgglada fåglar och som kronan på verket avslutades safarin med att vi såg två stora elefanter! Woah!

Nu är vi tillbaka igen fulla av energi, redo att rycka ut (när vi minst anar det) och ta del av den händelserika vardagen på MAICC. -Yes yes!

Hälsningar Andrea och Ragnhild