Solen strålar och värmen är behaglig där vi sitter vid bordet under soltaket i trädgården. Syrsorna hörs lite varstans i det höga gräset, några hundar skäller och en sömnig tupp gal i bakgrunden. Förväntningarna runt bordet är höga. Veckan innan har vi slitit med att städa centret invändigt och röja i trädgården i vad som kan liknas vid svensk högsommarvärme. Nöjda och finklädda sitter vi nu och lyssnar på Olgas ord som följs av en presentationsrunda.
-Det är ni som måste vara aktiva för att få ut mesta möjliga av den här veckan säger Ludmila, en av centrets två träningskoordinatorer, med lugn och allvarlig röst. Och det är ett digert schema som väntar deltagarna, studiebesök på centra för funktionshindrade på förmiddagarna varvas med inbjudna föreläsare som berättar om med- och motgångar i arbetet för funktionshindrades rättigheter på eftermiddagarna. Här på centret ska de bo tillsammans i fyra dagar för att öka sina kunskaper och utbyta erfarenheter. Slutmålet är att öka förståelsen för människorna de möter i arbetslivet.Passande nog infaller Socialarbetarnas Dag under veckan. Onsdagens schema låter sig inte rubbas av detta förrän på kvällen då veden börjar huggas inför grillfesten. Det hinner mörkna och bli lite kyligt innan vi sätter oss till bords. I skenet från enstaka stearinljus och i värmen från varandra avnjuter vi maten till tonerna av obligatorisk popmusik. Tidigare på dagen har Madeleine och jag fått tillfälle att berätta om hur vi arbetar med funktionshindrade i Sverige och vilken service som finns. Åhörarna ger oss sin fulla uppmärksamhet och efteråt får vi besvara nyfikna frågor.Dagarna går fort och på workshopens sista dag får jag ett par ord med Jana Vasilieva, föreståndare för ett rehabilitateringscenter för fysiskt och mentalt funktionshindrade barn och själv fysiskt funktionshindrad. Vi sitter i trädgården for att inte störa de som vilar sig inför eftermiddagens föreläsning.
-Den här veckan har gett mig glädje och vänskap, en känsla av att jag är en viktig person som är värd att uppmärksammas, säger Jana med låg men självsäker röst.
Under veckan har hon fångat min uppmärksamhet för sitt intresse i diskussionerna och på studiebesöken. Det hon berättar för mig ändrar inte den bilden.
-Jag har varit i Tyskland och sett hur de arbetar med sjukgymnastik för handikappade personer. I Stockholm deltog jag i ett projekt som gjorde mig intresserad av samhällets stöd till funktionshindrade. Det jag har lärt mig utomlands vill jag implementera i Moldavien säger Jana övertygande. Ett av hennes mål med den här workshopen var att skaffa sig mer kunskap om funktionshindrade barn och hur de kan rehabiliteras.
-Här har jag sett vilka olika arbetssätt som finns för rehabilitering, bekräftar Jana och verkar nöjd med veckan som gått.Malin Strindheim
