Nästan två veckor har passerat och vi börjar finna oss till rätta i vårt nya, tillfälliga, hemland Nepal. Vi kan väl inte säga att vi sett så mycket av Nepal än, utan den mesta av vår tid har tillbringats på skolan där vi äter, sover och jobbar. Vi, det är Anna-Karin som i vanliga fall är gymnasielärare i Matte och Naturkunskap och Oscar som tagit paus i sina doktorandstudier.

Skolan vi jobbar på heter Namgyal Middle Boarding School, och är en internatskola främst för exiltibetaner. Skolan bedriver undervisning från förskola upp till årskurs åtta. Totalt är det knappt 500 elever, varav närmare 380 bor på internatet. I förskolan går barnen från 3 år, medan de i högre årskurser är upp till 18 år. Att vissa är så gamla beror dels på att man får gå om ett år om man inte klarar proven, dels på att barnen börjat vid olika åldrar. Detta gör också att det skiljer 4-5 år mellan den äldsta och yngsta eleven i varje klass, ända ner till årskurs fyra.

Vi har hittills undervisat i matte i klasserna 1-8, men från och med söndag så kommer vi även att undervisa naturvetenskap för högre klasserna. Söndag? Ja, undervisningsveckan och därmed vår arbetsvecka 6 dagar och vilodag är lördag. Undervisningen skiljer sig en del från hemma och som vi uppfattar det som mer rabblande och mindre självständigt arbete. Nivån på det som undervisas är högre än för motsvarande årskurser i Sverige, men vi upplever det som att barnen förstår långt ifrån allt.

Många av barnen har föräldrar som bor på mindre ställen runt om i landet. Att vara så liten och bo långt ifrån mamma och pappa kan tyckas grymt, men är vad vi förstår enda chansen till utbildning för många exiltibetanska barn. Utbildningen bekostas ofta av internationella faddrar, då föräldrarna inte har råd att betala terminsavgiften.

I fredags var det Childrens day. Då var all undervisning inställd och ersatt med ett dans- och sångprogram som lärarna framförde på förmiddagen. Denna dag firas över hela landet och alla skolans lärare deltar i ett eller flera framträdande. Materiellt sett må de vara fattiga här men kulturellt sett så känns landet rikt och vi bjöds på både Nepalesisk, Tibetansk och Indisk dans. Även vi nyanlända volontärer ombads att bidra med någon sång eller dans från vårt hemland. Efter knåpande och dansövande så bestod vår programpunkt i att vi sjöng nationalsången på svenska för dem (vi lyssnar på deras nationalsång varje morgon då det är morgonsamling). Därefter bjöd vi på ett dansnummer (bugg) och avslutande sedan med ”Temperaturen är hög uti kroppen” egenhändigt översatt till engelska där de fick vara med och göra rörelserna. Buggen blev mycket uppskattad, även om vilken buggkunnig människa som helst i Sverige skulle kunna se att vår dans hade mer än en brist. Under kvällens dans ville många av barnen lära sig bugga och vi blev helt plötsligt populära danslärare. Det som slår en är hur lika barn världen över är: Nyfikna på det nya, stundom frågvisa och stundom blyga. Efter förmiddagens dans- och sångprogram så var det lunch. Lunchen, som är samma varje dag (ris, linsgryta och potatissoppa), hade dagen till ära utökats med köttgryta, sallad och annat gott. Efter lunch så var det bingo följt av fotbolls- och basketturnering mellan lärarna och skollagen. Vi deltog båda i lärarlagen som ”trots det” förlorade.

Anna-Karin och Oscar