Palestina: "Vad gör vi med det vi inte vill se?"

Jayyous maj 2008

Igår lyckades vi följa med till odlingsmarkerna för andra gången under vår snart tre månaders långa vistelse här. Eftersom det var nya soldater vid jordbruksgrindarna så gjorde vi ett försök.   När de frågade vad vi gjorde i Jayyous, svarade vi att vi arbetar för WCC (World Council of Churches).

De tittade förvånat och sa, ”Men här finns ju inga kyrkor!” Efter några telefonsamtal och ytterligare frågor fick vi passera, de frågade vänligt om vi visste att grinden stängde igen och öppnade först om några timmar.  

Vi svarade ”Ja” och traskade raskt bort till traktorn och Abu Azzam som väntade på oss.

En guppig traktortur genom ett svindlande vackert landskap med olivträd, vetefält, rosalila blommor, betande får och plötsligt en obehaglig doft. Abu Azzam, vars familj har varit lantbrukare i flera generationer, pekar på Zufin, en bosättning med cirka tusen innevånare. Deras avloppsvatten går till en liten reningsanläggning men en del släpps ut direkt. Både bosättningen och reningsverket ligger på mark som tillhört Jayyous. Vi kör med traktorn genom de illaluktande pölarna som bildats.

Utanför Jayyous ligger också en stor soptipp som inte längre används. Men soporna och stanken finns kvar, sopor bl.a från bosättningarna. Det byborna är oroliga för är att grundvattnet håller på att bli förorenat p.g.a soptippen. Grundvattnet används till dricksvatten, främst för innevånarna i Azzoun och Jayyous. Men i detta lilla land är det väl samma grundvatten eller iallafall stor risk att vattnet flyter oberoende av var muren går.

Ja, det är många små händelser och berättelser om hur livet påverkas, försvåras och begränsas av ockupationen och muren. Varje liten händelse kanske inte ger svarta rubriker i tidningen men alla små tillsammans borde göra det. Vågar vi se, orkar vi se?

För mig har det varit omtumlande på många sätt att vara här. Jag vet inte hur många gånger jag hört människor säga ”Titta, ser du vad som händer!!” Och jag vet inte vad jag kommer att göra med allt jag sett och hört här. Jag tror att möten mellan människor är viktigt, att våga se lyssna och försöka förstå. Avslutar med en bild från den södra jordbruksgrinden här i Jayyous där Ellen, följeslagare från Norge, pratar med Imm Ammar, en beduinkvinna som bor i sömzonen, det isolerade området här i Jayyous. I bakgrunden en israelisk soldat som pratar med en man från byn som ska passera grinden.

Det här är sista brevet, om ungefar en vecka åker jag hem. Det har känts bra och viktigt att vara här men det ska bli skönt att komma hem. Men en liten del av mig kommer alltid att finnas kvar här, kanske i sömzonen mellan gröna linjen och muren...

Tack för att ni läst.

Salaam!

Maria

Travel Tickets

On the day you kill me

You´ll find in my pocket

Travel Tickets

To peace,

To the fields and the rain,

To people´s conscience.

Don´t waste the tickets

Samih al-Qasim

Disclaimer

     * Jag arbetar för Sveriges Kristna Råd (SKR) som Ekumenisk Följeslagare inom Kyrkornas Världsråds Ekumeniska 

Följeslagarprogram i Palestina och Israel: EAPPI, (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel). De synpunkter/reflektioner som uttryckts här ovan är helt och hållet personliga och inte nödvändigtvis ett uttryck för vad min arbetsgivare; Sveriges Kristna Råd eller Kyrkornas Världsråd ställer sig bakom.

Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;

(gerhardsson.stahl@gmail.com), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Maria Roxberg (maria.roxberg@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).

Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred" 

                          
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet:Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.