Jag hade den stora förmånen att bli en av två seniorvolontärer som fick åka till Rumänien två veckor denna sommar 2008. Jag är sjuksköterska och har arbetat mycket inom äldreomsorgen och är speciellt intresserad av detta. Sedan 2 år tillbaka är jag pensionär. Min reskamrat är sjukgymnast och hon är fortfarande yrkesverksam inom barnhabilitering. Vi åkte i tron att det var mer än normal sommarvärme där. De första dagarna var det varmt men dagarna som följde var mer behagliga, molnigt, en del regnskurar och omkring 25 grader.Jag har varit medlem i IM ganska länge och varit fadder till äldreprojektet i Rumänien men är ganska ny som aktiv inom IM.Jag arbetar som värdinna på Vrigstadshemmet. I de sammanhang där jag har mött IM folk har jag alltid blivit väl bemött och förundrats över hur vänliga och mottagande alla är. Denna anda av vänlighet och välkomnande återfann jag hos alla som arbetade på IM´s verksamheter i Rumänien. De fick oss att känna oss som betydelsefulla personer. Vi betraktades som gäster. Alla var måna om att vi skulle ha det bra, få se så mycket som möjligt av verksamheterna men också av olika stadsmiljöer. Vi blev matade med information.Pensionärerna visade glädje över att få träffa oss. De ville gärna ställa upp för fotografering. Visade oss sina bostäder och berättade om sina liv eller det som var mest angeläget för dem. Det verkade som om en del av dem hade resignerat och inte trodde på någon märkbar förändring. Medan andra kunde se någon liten ljusning och de kämpade för att få bättre levnadsvillkor. Många uttalade sig om att de har en stark gudstro. De uttryckte tacksamhet för vad IM gjorde för dem.Soc. assistenterna bemötte de äldre med respekt och med stor integritet. Respekten verkade vara ömsesidig. Det var inte bara allvar och bekymmer när man träffades, utan också skratt och skämt. Barn/ungdomarna som IM arbetade med bodde i olika gruppbostäder. De var öppna och glada. Kände trygghet i den miljö de vistades. Personalen älskade ”sina” barn och var mycket stolta när någon hade visat framsteg eller gjort något som var nytt för just det barnet.Vi mötte många eldsjälar som trodde på en ljusare framtid, hade satt upp mål för sina verksamheter och arbetade hårt för att nå dessa.Det var två intensiva veckor med massor av intryck. En del gjorde mig glad och andra var svåra att hantera. Mina tankar var ofta dessa, att så bra vi har det i Sverige.Nu har jag varit hemma en tid, bearbetat alla intryck, skrivit ner mina upplevelser och börjat informera om dessa.Alla som har lyssnat har visat stort intresse, de har haft funderingar och tankar om det har fått se( bilder) och höra. Detta är en del av volontäruppdraget som jag tycker är mycket trevligt. Jag träffar så många trevliga människor. Och mina tankar går till de personer som jag hade förmånen att träffa i Rumänien.
Jag kan varmt rekommendera andra att söka som volontär.Siv Krona
