En gång i veckan träffas vi, på biblioteket i Tensta, Habiba och jag, och övar svenska. Det är det Vardagssvenska går ut på, praktisk språkträning. Hon är en ung kvinna som kom ensam till Sverige från Somalia för några år sedan, mannen och barnen är försvunna, mamman som Röda Korset har lyckats spåra tll en flyktingförläggning i Uganda får inte inresetillstånd till Sverige. Habiba pratar med henne i telefon varje vecka.Habiba tragglar med svenskan. Det är svårt, särskilt för den som bara har två års skolgång bakom sig. Idag har hon med sig SFI-läxan: “Brukar du träna? Om inte, motivera varför!” Hon tittar frågande på mig. “Träna, vad är det?” Hon skakar på huvudet när jag förklarar. “Hur lekte ni när du var liten?” Hon är tyst en stund, så glittrar de mörka ögonen till under huvudduken , hon söker ivrigt efter orden och tillsammans hittar vi dem. ”Vi sprang ikapp! Så här!” Hon störtar upp, sveper den långa kjolen bakom sig och demonstrerar hur hon sprang. “Jag brukade springa till havet fast det var långt dit. Vi lekte där, vi kunde inte simma så några sögs ut av vågorna. Jag sydde en baddräkt av två tygbitar!“ “Och så tyckte jag om…om att…?” Hon visar. “Att brottas?” säger jag häpet. “Ja!” skrattar Habiba, “och jag var stark, jag var så stark så jag fick bara brottas med pojkarna!”
Timmen är slut men när jag går i vintermörkret mot tunnelbanan ser jag den solbelysta stranden framför mig och hör barnens skratt. Och av Habiba har jag fått en en helt ny bild.
Agneta Ehnmark
Kontaktperson för Vardagssvenska
Vill du engagagera dig i Vardagssvenska? Läs mer på www.manniskohjalp.se/stockholm under engagagera dig.
