Vi sitter och pratar med Emmanuel på gården där han bor med sin familj, numera dock endast på helgerna. Solen är på väg ned och det är tyst och lugnt runt omkring oss. Det är lätt att förstå varför Emmanuel trivs bäst här ute på landsbygden nära naturen. Det sista året har han dock fått vänja sig vid stadslivet i Mutare. Genom sitt stora engagemang har han under åren varit en viktig del av IMs volontärverksamhet, när IM letade efter en ny assistent till social work handläggaren Ashbel Vudzijena var det en självklarhet att tillfråga Emmanuel om han inte var intresserad av att söka.
Bild: Emmanuel Meki inspekterar ett skolbygge i Makoni. Foto: Anna Nilsson
När IM Zimbabwe under 2003 ville starta upp en kvinnogrupp för inkomstgenererande projekt i Mutasa, området där Emmanuel var lärare, stötte de på motstånd. Rektorn på Emmanuels skola var en inflytelserik man som menade att det inte tjänade någonting till, kvinnorna skulle ändå inte kunna åstadkomma något hållbart. Emmanuel tog strid för vad han tror på; att kvinnor har en viktig roll att spela i det zimbabwiska samhället. Från den dagen har han varit involverad i IM Zimbabwes arbete. Under 2004 ville IM Sverige upplysa det svenska folket om vad som pågick i Zimbabwe och valde att skicka två zimbabwier tillsammans med två svenskar på en två månaders informationsturné land och rike runt. När dessa skulle väljas kom den dåvarande landsansvarige ihåg Emmanuel och hur han stått upp för kvinnorna i Mutasa. Ännu en gång hamnade han i konflikt med rektorn som ansåg att Emmanuel stulit hans resa till Sverige och drog honom inför domstol rörande otillåten frånvaro från arbetet, men här stod det zimbabwiska rättsväsendet upp för Emmanuel som fick behålla jobbet. Emmanuel menar att de föräldralösa barn som IM stödjer genom sitt skolavgiftsprogram behöver mer än att få gå i skolan. Genom den höga andelen hiv/aids-smittade har Zimbabwe under de senaste årtiondena upplevt en markant ökning av föräldralösa barn samtidigt som landet genomgått stora ekonomiska problem; vilket gjort att dessa barn i vissa fall hamnat hos släktingar som varken har ekonomisk eller emotionell förmåga att ta hand om dem. Därför arbetar man ute på skolorna med att stötta barnen och deras nuvarande vårdnadshavare både genom gruppaktiviteter och genom individuell rådgivning. En solig dag i juli anländer vi tillsammans med social work-avdelningen till en skola långt ute på den zimbabwiska landsbygden. Det hurras och vi mottas av hundratals förväntansfulla barn som samlats för att lära sig om barns rättigheter. Det tar inte många minuter innan Emmanuel med stor inlevelse berättar om vikten av att ta till vara på alla barn i Zimbabwe, alla har något viktigt att bidra med och förtjänar respekt. Barnens ögon är fokuserade på Emmanuel, detta är första gången de hör att det finns rättigheter för dem men att detta även innebär ett ansvar. Emanuel berättar:– Barnen är Zimbabwes framtid och det är därför det är så viktigt för dem att få veta att de har ett eget värde och att de kan förändra sin och Zimbabwes framtid.
Bild: Deltagare på en workshop om barns rättigheter på Muterere High School. Foto: Kajsa HanssonEmmanuel är en sann inspiratör, vilket verkar krävas i det arbete som social work-avdelningen på IM Zimbabwe gör, då det i mångt och mycket går ut på att hjälpa både de föräldralösa barnen och deras vårdnadshavare att inse att de själva har möjligheter, om än små, att skapa en bättre tillvaro. Vi har med intresse följt och deltagit i Emmanuels och hans kollegas arbete och kommer fortsätta med detta nästa vecka då social work-avdelningen anordnar sitt årliga läger. Där får ca 60 föräldralösa barn möjlighet att träffa varandra och utbyta erfarenheter, och får samtidigt en paus från sin inte alltid problemfria vardag.Anna och Kajsa, Mutare 18 Augusti 2010
