Något är alldeles fel. Tystnaden på bussen är påtaglig. Från vårt svenska perspektiv verkar allt normalt men praktikanten Charity upplyser oss om att saker och ting inte alls står rätt till; barnen sjunger inte. De är blyga för varandra och alla vuxna på bussen, därför vill de inte sjunga, vilket annars är kutym. Vi är på väg till IM Zimbabwes årliga läger för föräldralösa barn. Platsen är det natursköna området Chimanimani och lägret ska pågå i fem dagar. Under dagarna får barnen indelade i grupper prova på en rad olika aktiviteter, såsom bergsklättring, linbanor och orientering. IMs handläggare Ashbel menar att det är av största vikt att barn inte bara får materiellt stöd utan även emotionellt.
- Tanken med lägret är att barnen ska få en möjlighet att möta varandra, dela erfarenheter och inse att de inte är ensamma i sin situation.
Flera av barnen och ungdomarna kommer fram till oss och vill dela med sig av vad de har upplevt och lärt sig på lägret, det handlar om att övervinna rädslor, samarbeta och att lita på varandra. Allt är möjligt om man bara vågar och tror på sig själv. Det märks att de får en stark sammanhållning i sina respektive grupper allteftersom de hjälps åt att lösa olika utmaningar. De uppmuntrar varandra, samtidigt som de utmanar varandra att våga delta. Det är tydligt att barnen samtidigt har roligt. Att få chansen att komma bort, om så bara för ett par dagar, att få vara bara barn ett litet tag, är också en viktig del av lägerupplevelsen.Rufaro är en de ungdomar som IM stöder med skolgång och material. Hon tvekar länge inför absailingen utmed bergsväggen men ger sig slutligen i kast med den. Efteråt är hon mycket nöjd.-Jag trodde aldrig att jag skulle våga klättra ned för berget, men det gjorde jag! säger hon glatt.
-Jag skulle vilja att vi skulle vara här i minst två veckor, säger Justina längtansfullt. Justina är föräldralös och deltar i IMs yrkesutbildning i sömnad. Detta är ett nytt projekt som startats för att fånga upp de föräldralösa barn som av en eller annan anledning hoppat av skolan. - IM har gett mig en möjlighet att lära mig ett yrke så jag snart kan försörja mig själv och inte måste förlita mig på mina släktingars välvilja.Det kanske tydligaste tecknet på att lägret har varit lyckat får vi på väg hem i bussen. Stämningen är mycket mer avslappnad än under bussfärden till lägret. Barnen pratar och skrattar. Trots att det är tidigt på morgonen och de är trötta efter några intensiva dagar sjunger barnen för full hals.Anna och Kajsa, Mutare 6 September 2010
