IM på Sydsvenskan Debatt: "Ge bistånd till Zimbabwe"
Läs artikeln hos Sydsvenskan.se
Matutdelning, Chipinge, ZImbabwe. Foto: Erik Törner/IMs bildarkiv
Regimen i Zimbabwe har kastat landet in i en djup kris. Förändringar måste till i samhället och då spelar internationella organisationer en viktig roll. Det går att bedriva bistånd i Zimbabwe utan att stödja en kritiserad regim, skriver Bo Paulsson, generalsekreterare för IM, Individuell människohjälp.
President Robert Mugabes intåg på EU:s Afrikatoppmöte i Lissabon i helgen som gick har väckt starka reaktioner. Bakgrunden är att Zimbabwe är ett land i kris i nästan alla avseenden – och på plats i Zimbabwe blir det tydligt att det är den rådande regimen som skapat krisen.
Ekonomin har körts i botten, matbrist hotar och listan över övergrepp mot de mänskliga rättigheterna börjar bli lång. Dessutom är zimbabwierna hårt drabbade av hiv-epidemin och över en miljon barn har blivit föräldralösa till följd av aids.
I svenska medier har vi under lång tid kunnat följa hur situationen blir värre för varje vecka, varje dag, varje timme. Hur klarar människor av att leva under så hopplösa förhållanden? Och vad kan vi göra för att bidra till att förbättra tillvaron för människorna där?
Jan Egeland konstaterade i december 2005, då han var FN:s chef för humanitära insatser, att Zimbabwes ekonomi inte befann sig i kris – ”det är i själva verket en total härdsmälta”. Då låg inflationen på cirka 500 procent, idag är den över 8000 procent.
Fungai och Brandon, 11 och 7 år gamla, lever tillsammans med en tredje bror ensamma sedan deras mamma dog i aids för ett år sedan. Foto: Erik Törner/IMs bildarkiv.
En fjärdedel av befolkningen beräknas få svårt att klara sin matförsörjning under kommande månader. Zimbabwe som ansågs vara Afrikas kornbod tvingas importera mat från grannländer som landet tidigare exporterade till. Människor i Zimbabwe har svårt att dölja sin besvikelse över att behöva ta emot mat från länder som av många betraktas som fattigare än Zimbabwe.
Många zimbabwier har begett sig till städerna i hopp om att finna försörjning. Där gapar hyllorna i affärerna tomma. Basvaror som bröd, matolja och majsmjöl går inte att få tag i. Till det kommer den bristande elförsörjningen som bland annat gör att frys- och kyldiskar inte kan bevara några varor.
Det ligger nära till hands att tro att människor i Zimbabwe är uppgivna och apatiska. Men så är inte fallet.
De människor jag möter i Zimbabwe visar hopp, glädje och entusiasm.
Hur jag än vrider och vänder på intrycken är det svårt att få det att gå ihop, men klart är att människor fortfarande kämpar och hoppas på en förändring. Därför kan jag utan tvekan hävda att det går att bedriva bistånd i Zimbabwe.
Det finns en påtaglig solidaritet med de föräldralösa barnen. Människor i byarna hjälps åt att ta hand om dem, men med de begränsade resurser som finns är det svårt att ge tillräckligt stöd. Det är bland annat här internationella organisationer kan göra en viktig insats.
Avgörande för att dessa insatser skall lyckas är att de är lokalt förankrade. IM:s stöd kanaliseras genom lokala kommittéer och kvinnogrupper. Insatserna är alltså finansierade av en internationell organisation, men planerade och genomförda lokalt.
Denna breda lokala förankring har kunnat säkerställa att insatserna lyckats med sina huvudfokus – fattigdomsbekämpning och stöd till föräldralösa barn.
Trots att det är ett arbete där förbättringar ständigt riskerar att undermineras av den nationella ekonomins sammanbrott, är det påfallande vilken betydelse utvecklingsinsatserna har för människorna i de byar jag besöker.
Mot alla odds - framtidstro i Zimbabwe. Kvinnogruppen Hama Maoko. Foto: Erik Törner/IMs bildarkiv. Handla varor från ZImbabwe i IMs webbutik - bland annat underlägg från Hama Maoko.
Det är därför jag vill poängtera att det är både möjligt och önskvärt att bedriva utvecklingssamarbete också i länder som Zimbabwe. Det är inte stöd till en kritiserad regim, utan bistånd som gör skillnad för människorna i landet. Biståndet har effekt därför att människorna inte är apatiska mottagare av allmosor – de är delaktiga i planerandet och skapandet av något som är bättre än idag.
Förändringar måste till i det zimbabwiska samhället och internationella organisationer spelar en viktig roll. Placera internationellt bistånd på marken, bland gräsrötterna, bland Afrikas kvinnor. Då kan vi bidra till uppbyggnaden av hållbara strukturer i varje samhälle vi arbetar.
I Zimbabwe lyckas vi åstadkomma utveckling även om det sker i liten skala och tar lång tid. När situationen i Zimbabwe en dag förändras skall vi tillsammans med lokala krafter stå beredda att göra ännu mer.
Bra bistånd ger människor nytt mod och stärker deras framtidstro. Även i Zimbabwe.
BO PAULSSON
Generalsekreterare, IM, Individuell Människohjälp
Sidan redigerades
: 2007-12-13 12:42