Dalai lamas 10 mars tal

Trots de svåra umbäranden tibetanerna fått utstå i flera årtionden har de kunnat bevara sitt mod och sin beslutsamhet, värna om sin av medkänsla präglade kultur och bibehålla sin unika identitet. Det är inspirerande att en ny generation tibetaner i dag fortsätter att hålla Tibets rättmätiga sak levande. Jag hyllar modet hos de tibetaner som fortfarande står emot fruktan och förtryck.

Vilka omständigheter vi än befinner oss i är det alla tibetaners ansvar att bevara jämlikhet, harmoni och enhet mellan de olika nationaliteterna samtidigt som man fortsätter att skydda vår unika identitet och kultur. Många tibetaner i de tibetanska områdena innehar olika ansvarsfulla poster inom partiet, regeringen och militären och hjälper tibetanerna på alla sätt de kan. Vi värdesätter de positiva insatser flera av dem hittills gjort, och när Tibet i framtiden uppnår en meningsfull autonomi, måste de självklart fortsätta att ikläda sig detta ansvar.

Låt mig återigen upprepa att när Tibetfrågan en gång är löst, kommer jag inte att inta någon politisk position, och medlemmarna av den tibetanska exilregeringen kommer inte heller att inneha några poster i Tibets regering. Jag har tidigare upprepade gånger klargjort detta. För att de ska förstå exiltibetanernas situation och strävanden inbjuder jag tibetanska ämbetsmän som tjänstgör i olika tibetanska autonoma områden att besöka tibetanska bosättningar i den fria världen, antingen officiellt eller privat, för att själva kunna observera situationen.

Var exiltibetanerna än har slagit sig ned har vi kunnat bevara och främja våra särpräglade kulturella och andliga traditioner samtidigt som vi skapat medvetenhet om Tibets sak. Till skillnad från andra flyktingar har vi varit relativt framgångsrika, eftersom vi också kunnat ge våra barn en sund modern utbildning parallellt med att vi fostrat dem i enlighet med våra traditionella värderingar. Och eftersom ledarna för alla de fyra huvudtraditionerna inom den tibetanska buddhismen samt bönreligionen befinner sig i exil, har vi kunnat återetablera olika institutioner för religiös skolning och utövande. I dessa institutioner är över tiotusen munkar och nunnor fria att följa sin kallelse. Vi har snabbt kunnat erbjuda utbildning för de munkar, nunnor och studenter som fortsätter att komma från Tibet. Den aldrig förut skådade spridningen av den tibetanska buddhismen i både öst och väst, och utsikterna för att den skall fortsätta att blomstra, ger oss samtidigt hopp om att den ändå skall överleva. Detta är en viss tröst för oss under denna den mest kritiska perioden i Tibets historia.

I dag driver de kinesiska myndigheterna olika politiska kampanjer, inklusive en kampanj för patriotisk omskolning, i många kloster i Tibet. De skapar fängelselika villkor för munkarna och nunnorna och förvägrar dem möjligheten att studera och öva i fred. Dessa villkor gör att klostren fungerar mer som museer och syftar medvetet till att förinta buddhismen.

Den tibetanska kulturen, som grundar sig på de buddhistiska värdena medkänsla och icke-våld, gagnar inte bara tibetanerna utan människor över hela världen inklusive kineserna. Därför bör vi tibetaner inte sätta vårt hopp till enbart materiella framsteg, utan det är av väsentlig betydelse att alla tibetaner såväl i som utanför Tibet breddar sin moderna utbildning hand i hand med våra traditionella värden. Framför allt måste så många unga tibetaner som möjligt sträva efter att bli experter och skickliga yrkesmän.

Det är viktigt att tibetanerna upprätthåller vänskapliga relationer inte bara med folk av alla nationaliteter utan även inbördes. Tibetanerna bör inte ge sig in i triviala dispyter med varandra. Jag vädjar allvarligt till dem att i stället lösa varje problem med tålamod och förståelse.

Antingen den kinesiska regeringen erkänner det eller ej råder ett allvarligt problem i Tibet. Som omvärlden vet bevisas detta av den massiva militära närvaron och restriktionerna kring resor i Tibet. Ingendera parten gagnas av detta. Vi måste utnyttja varje tillfälle för att lösa detta. I över 30 år har jag gjort mitt bästa för att gå in i samtal med Folkrepubliken Kina för att lösa Tibetfrågan genom medelvägens politik som gynnar oss båda. Trots att jag klart uttalat de tibetanska önskemålen, som överstämmer med Folkrepubliken Kinas konstitution och den lag som reglerar nationell regional autonomi, har vi inte uppnått något konkret resultat. Att döma av de nuvarande kinesiska ledarnas attityd är det föga hopp om att snart kunna nå något resultat. Icke desto mindre förblir vår ståndpunkt oförändrad, nämligen att fortsätta med dialogen.

Det är en källa till stolthet och tillfredsställelse att vår ömsesidigt gynnsamma medelvägspolitik och det rättmätiga i tibetanernas kamp vunnit ökande förståelse och stöd under årens lopp från flera politiska och andliga ledare, bland andra Förenta Staternas president, ansedda frivilligorganisationer, det internationella samfundet och speciellt från kinesiska intellektuella. Det är tydligt att Tibetfrågan inte är någon konflikt mellan de kinesiska och tibetanska folken, utan den har uppstått på grund av de kinesiska kommunistiska myndigheternas extrema vänsterpolitik.

Sedan demonstrationerna i Tibet 2008 har kinesiska intellektuella i och utanför Kina skrivit över 800 opartiska artiklar om Tibetfrågan. Vart jag än beger mig under mina besök utomlands och möter kineser visar de genuin sympati och stöd, i synnerhet de intellektuella och studenterna. I och med att det sino-tibetanska problemet i slutändan måste lösas av de två folken själva, försöker jag alltid nå ut till det kinesiska folket för att skapa en ömsesidig förståelse mellan oss. Det är därför viktigt att tibetanerna överallt skapar närmare kontakter med det kinesiska folket och försöker göra dem medvetna om det sanna i Tibets sak och om situationen i Tibet.

Låt oss också minnas Östturkistans folk, som drabbats av stora svårigheter och ökat förtryck, och de kinesiska intellektuella som drivit kampanjer för större frihet och som dömts till stränga straff. Jag skulle vilja ge uttryck åt min solidaritet och att jag står fast vid deras sida.

Det är också viktigt att de 1,3 miljarderna kineser har fri tillgång till information om sitt eget land och omvärlden och att de åtnjuter yttrandefrihet och rättsäkerhet. Om det rådde ökad insyn och öppenhet i Kina skulle också förtroendet öka, vilket skulle utgöra den rätta grunden för att främja harmoni, stabilitet och framsteg. Det är därför var och en måste sträva i den riktningen.

Som fri talesman för det tibetanska folket har jag upprepade gånger detaljerat förklarat deras grundläggande önskemål för Folkrepubliken Kinas ledare. Deras brist på positivt gensvar är en besvikelse. Även om de nuvarande myndigheterna må klamra sig fast vid sin hårda linje kommer, att döma av de politiska förändringar som äger rum på den internationella arenan liksom också förändringar i det kinesiska folkets perspektiv, en dag då sanningen kommer att segra. Det är därför viktigt att alla är tålmodiga och inte ger upp.

Vi välkomnar Centralregeringens nya beslut som togs vid det femte Tibet Work Forum att enhetligt genomföra sin politik i alla de tibetanska områdena för att säkerställa framtida framsteg och utveckling, något som också premiärminister Wen Jiabao upprepade vid den nationella folkkongressens årliga session nyligen. Detta stämmer överens med vår flera gånger framförda önskan om en enhetlig administration för alla dessa tibetanska områden. På liknande sätt uppskattar vi det utvecklingsarbete som skett i de tibetanska områdena, speciellt i nomad- och jordbruksregionerna. Vi måste emellertid vara på vår vakt så att sådana framsteg inte skadar vår dyrbara kultur och vårt språk samt den tibetanska högplatåns naturliga miljö, som är kopplad till hela Asiens välfärd.

Här önskar jag ta tillfället i akt för att framföra mitt uppriktiga tack till lederna för olika nationer, deras intellektuella, den stora allmänheten, stödgrupper för Tibet och andra som sätter sanning och rättvisa högt, för att de fortsätter att stödja Tibets sak trots påtryckningar och trakasserier från den kinesiska regeringen. Framför allt önskar jag ge uttryck åt min djupa tacksamhet till Indiens regering, de olika delstatsregeringarna samt Indiens folk för deras fortsatta generösa stöd.

Slutligen frambär jag mina böner för alla levande varelsers lycka och välfärd.

Dalai Lama

10 mars 2010

Från Svenska Tibetkommittén, översättning till svenska av Monica Masuda.