El Salvador: "IMU styr om till katastrofhjälp "
IMs extrainsatser efter orkanen Ida som drabbat El Salvador börjar nu nå fram. IM har volontärer på plats i San Salvador som kontinuerligt följer arbetet.
Maja Lagercrantz rapporterar här från IMs samarbetspartner IMUs arbete.
Text: Maja Lagercrantz, IM-volontär i San Salvador.
Foto: IMU
På IMs samarbetspartner IMU:s kontor i San Salvador råder febril aktivitet under måndagsmorgonen efter katastrofen. Medarbetarna ringer runt till byarna för att lokalisera de kvinnor och ungdomar som organisationen jobbar med.
På eftermiddagen kallar IMU:s chef Deysi Cheyni till krismöte i kontorets konferenssal. Runt 20 medarbetare (alla kvinnor) samlas och stämningen är koncentrerad. I tur och ordning redogör de ansvariga för läget i de olika delarna; östra, västra, norra och centrala El Salvador. Redogörelserna handlade om förstörda hus, dödsfall, bortregnade skördar, om kvinnor som stannat kvar i översvämmade hus av rädsla för stölder, och så vidare.
Det står klart att situationen är värst i de centrala och norra delarna av landet.
Deysi berättar för personalen att den tyska organisationen AWO skickat 6,500 dollar och att IM är också på väg att skicka pengar (nästa dag kom beskedet att IM skickat 10,000 dollar) för att bistå de drabbade. Sen delar hon in personalen i ansvarsgrupper och man börjar planera vilka förnödenheter som ska inhandlas, hur det ska gå till, och vart det ska distribueras.
Allra värst härjade IDA i provinsen San Vicente. De stora internationella hjälpsändningarna dirigerades därför dit. På IMU beslutar man att rikta hjälpen till områden där man redan är verksam och där man kan få ut förnödenheterna snabbt med hjälp av sina lokala medlemmar. Vidare bestäms att sändningarna ska gå till dem i byarna som drabbats värst av skyfallen, oavsett om de är medlemmar i IMU:s föreningar eller ej.
Man fortsätter arbetet med att samordna sig med lokala myndigheter som IMU samarbetar med sedan tidigare.
På tisdagen har de första pengarna kommit fram och man börjar köpa in hundratals paket bönor, ris och vattendunkar.
Första leveransen
På tisdagskvällen levereras så den första sändningen till Apopa i närheten av San Salvador. Här steg floden 50 meter och svept över hela byar.
De följande dagarna fortsätter inköpen och utdelningen. Vartefter informationen om behoven uppdateras så köps nya varor in. Efter några dagar får man till exempel veta att det behövs damunderkläder. IMU köpte då in trosor och delade ut det vid nästa sändning.
IMU:s lokaler fylls av matvaror och hygienartiklar. Hela personalen hjälps åt att packa hundratals säckar.
En del kommuner har färdiga listor över vilka familjer som drabbats och därmed har rätt till hjälp. Ibland följer personal från kommunen med ut vid utdelningen, andra gånger åker IMU:s personal själva ut och riggar upp mobila utdelingsstationer vid pickupens flak. En tredje chaufför hyrs in och
IMs tre pickups åker i skytteltrafik för att få ut alla varor.
Hjälppaketen fördelas familjevis och en person ur varje familj ombeds skriva under och visa id-kort. De som inte kan skriva får ge fingeravtryck. I en av byarna, Caserio el Pagadero, har nästan ingen familj sitt id-kort med sig, alla hade förlorat det i vattnet eller i jordskredet. ”Begravet” skriver vi då där id-numret skulle ha stått.
Vi volontärer är med och delar ut förnödenheter de flesta dagarna. Våra uppgifter blir dels att hjälpa till med utdelningen och dels att fotografera den, för att kunna visa IM och AWO att hjälpen kommit fram.
Många av dem som tar emot hjälpen riktar sin tacksamhet mot oss, precis som om det var vi som hade betalat paketen. ”Que dios le benigna” säger flera av dem och tänker att det är de som borde få en välsignelse. En äldre kvinna säger: ”Que dios le page con muchos ninos” - Må gud betala er med många barn.
När vi åker runt i de drabbade områdena blir det tydligt att de som bor här kommer få kämpa hårt under lång tid för att återskapa det de hade innan katastrofen. Även om det känns bra att få ut den akuta hjälpen så står det klart att den inte kommer lösa problemen här.
Solidaritet
Under dagarna efter katastrofen får personalen på IMU jobba dubbelt för att få ut hjälpen. Det verkar helt självklart för dem att ställa upp. Det blir än en gång tydligt att de som arbetar på IMU drivs av ett starkt engagemang. Man stannar till sent på kvällen för att packa nästa dags sändning.
Övertid existerar inte.
Även om IMU inte sysslar med katastrofhjälp i vanliga fall så är det inte första gången det händer. Medan vi packar berättar flera ur personalen om andra insatser vid tidigare katastrofer, om Mitch och Stan och andra.
Och innan pengarna från IM och AWO kommit fram har en intern insamling satt igång på IMU. Redan på tisdagsmorgonen har kartonger fyllts med kläder och matvaror som personalen tagit med sig för att dela ut till behövande.
En av de första dagarna efter skyfallen parkerar en lastbil på gatan utanför IMU:s kontor. Det är bönder från byn El Labor, väster om huvudstaden som hade gjort en insamling i byn. Av sin knappa skörd av majs och bönor – den som ska räcka hela året - har de lagt undan en del för att ge till sina fattiga systrar och bröder. De litar inte på att deras bidrag ska komma fram om de ger det till myndigheterna, därför tar de hjälp av IMU för att få ut hjälpen dit den behövs.
Runt om i huvudstaden syns små insamlingar där stadsborna skänker mat och kläder till de drabbade.
Det har snart gått tre veckor sedan IDA drog fram och ”operation la emergencia” slutförd. De 16 500 dollar som kom från IM och AWO är använda, och matpaketen utdelade. Alla på IMU deltog på något sätt i arbetet.
Maja Lagercrantz, San Salvador, 25 november 2009
Sidan redigerades
: 2009-11-29 09:05