Sara Fallström, handläggare på IMs internationella avdelning
- Du har varit i Zimbabwe.
Varför åkte du dit?
- Jag tillträdde som handläggare för Afrika den 1 januari i år, och resans syfte var dels att lära mig mer om IMs arbete i Zimbabwe, dels att titta på hur väl verksamheten når de uppsatta målen.
Det vill säga - ger vårt stöd det resultat som vi har planerat för? Ett annat viktigt syfte var att ge vårt fältkontor stöd och kunskap för att kunna förbättra sitt arbete och sina resultat. Jag reste tillsammans med internationella avdelningens ekonomihandläggare, Kristina Olheden, som fokuserade på vår och partners ekonomihantering.
Vilket är ditt intryck från Zimbabwe?
- Intrycken är många, och mestadels positiva. Det är tankeväckande att möta ett fältkontor som trots de senaste årens svåra tekniska och praktiska omständigheter ändå har lyckats nå resultat långt över förväntan.
Själv kan man gnälla för att datorn är ’lite långsam’ under några minuter, men våra zimbabwiska kollegor räknar med att i snitt två hela arbetsdagar går bort varje vecka för att man väntar på uppkoppling eller att på strömmen skall komma tillbaka.
När det gäller situationen i landet så är alla som jag pratade med positiva inför framtiden och ser en klar ljusning, även om de är klarsynta och förstår att förändringen kommer att ta tid. Men politiskt är det relativt lugnt och avskaffandet av zimbabwedollarn och införandet av den amerikanska dollarn har gjort att ekonomin har stabiliserats. Det sorgligaste intrycket jag har är all bördig jordbruksmark som är helt igenvuxen av högt gräs.
Hur går det för IMs verksamhet i landet?
- Fantastiskt bra. Vi har stärkt fältkontoret med ytterligare personal det senaste året, och det har haft en positiv inverkan på aktiviteterna. Under de tre månader förra året då det rådde totalförbud för enskilda organisationer att verka ute på landsbygden, kunde IM inte besöka de distrikt där vi verkar.
Men eftersom vårt arbete bygger på att utbilda utbildare och stärka lokala strukturer, så kunde aktiviteter som planerats i byarna utföras av de personer som IM har tränat i hälsa, utbildning, socialt arbete och inkomstgenerering.
Vilka utmaningar står vi inför nu?
- Utmaningar som vi inte har möjlighet att påverka är de jobbigaste. För kvinnogrupperna, som bland annat bedriver inkomstgenererande projekt, är det svårt att hitta avsättning för produkterna eftersom köpkraften i landet är så svag. Sedan har ju den offentliga sektorn kollapsat och staten kan långt ifrån tillgodose människors grundläggande rättigheter som hälsa, utbildning och försörjning.
Behoven är enorma och våra resurser är begränsade. IMs utmaning är att planera och budgetera så att vi når så många som möjligt till en så låg kostnad som möjligt. Som tur är har vårt fältkontor mycket erfarenhet av detta.
Vad fokuserar IM på just nu?
- IMs modell har varit att på lokal nivå stötta kommittéer inom hälsa, utbildning, socialt arbete och inkomstgenerering. Dessa fyra områden har alltid samarbetat, men ändå varit delvis separata enheter. För att stärka de lokala samhällena ytterligare och främja att de blir så självständiga som möjligt, satsar vi nu på att utveckla community-based organizations, s k CBO. Tanken är att det ur kommittéerna skall växa fram en enda stark organisation.
Det skulle främja t ex byarnas påverkansarbete och möjlighet till att söka bidrag. Något annat vi fokuserar på i år är att ytterligare stärka våra partners FASO, Simukai och S:t Peter’s Community inom planering, uppföljning och styrning. I och med att vi har anställt en handläggare för kapacitets- och organisationsutveckling så har vi ökade möjligheter till detta nu.
Sidan redigerades
: 2009-07-08 01:59