FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är definitioner som gäller för alla människor, som borde gälla för alla människor. Ändå finns konventioner som omfattar grupper av människor som har svårare att få tillgång till de allmänmänskliga rättigheterna. Kvinnor är en sådan ”grupp” − en enormt stor sådan, då den motsvarar halva befolkningen.

Världskonferenser
Kvinnokonventionen, som brukar förkortas Cedaw (Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women), antogs av FN:s generalförsamling 1979. Sverige var en av de första staterna att ratificera den. Av FN:s 191 medlemsstater är det 177 länder som har ratificerat kvinnokonventionen. Den omfattar kvinnors rättigheter inom politiskt liv, utbildning, arbetsmarknad samt det sociala och privata livet. Ett problem är att många har reservationer angående vissa artiklar som kommer i konflikt med religiös lagstiftning.

Sedan 1975 har det hållits fyra världskonferenser om kvinnors rättigheter, den sista i Beijing 1995. Resultaten av dessa och andra världskonferenser har lyft fram jämställdhetsfrågor och kvinnors rättigheter till att bli ett av millenniemålen för FN.

Lobbying
Trots detta drabbas kvinnor världen av diskriminering på grund av kön, även om förhållandena i många avseenden förbättrats under senare år.

Att jämställdhetsfrågorna kommit upp på dagordningen och är ett av millenniemålen beror till stor del på lobbying på gräsrotsnivå. Vart fjärde år skall varje nation som ratificerat kvinnokonventionen lämna in en officiell rapport om hur landet efterföljer sitt åtagande. I flera länder har det bildats Cedaw-nätverk – frivilligorganisationer och aktivister som efter den statliga inrapporteringen lämnar en skuggrapport, en kritisk granskning av hur den egna staten säger sig efterfölja konventionen.

Det svenska Cedaw-nätverket har varit aktivt sedan 1999 och presenterade i juli 2001 en granskning av Sveriges fjärde och femte rapporter. I dag är ett tjugotal frivilligorganisationer medlemmar i nätverket, bland annat IM.

IM driver kvinnoprojekt
IM driver flera projekt som vill stärka kvinnors rättigheter och delaktighet i samhället, bland annat i Indien, och genom att stödja kvinnogrupper i Zimbabwe. I Sverige har IM bland annat tjejgrupper för att stärka självkänslan hos unga tjejer, och träffar för invandrarkvinnor för att utveckla svenskan.

Sverige anses ligga högt på topplistan över de länder som eftersträvar jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället. Dock finns det fortfarande stora brister inom många områden i Sverige. Det gäller våld mot kvinnor, det gäller arbetslivet där majoriteten med lågavlönade arbeten är kvinnor och där det finns betydligt färre kvinnor än män i ledarpositioner.

Handbok
Det svenska Cedaw-nätverket har färdigställt en handbok om kvinnokonventionen. Den är tänkt att fungera som information och utbildningsunderlag för politiker och beslutsfattare på alla nivåer, men också för journalister och aktivister.

Vi vill upplysa om de faktiska åtaganden som Sverige och andra länder är skyldiga att leva upp till för att förhindra diskriminering på grund av kön. Medlemmar i nätverket har även genomgått utbildning för att kunna informera om Cedaw. Vi hoppas kunna genomföra ett flertal seminarier och utbildningstillfällen för att öka kunskapen om kvinnors rättigheter. Se mer information på hemsidan, där man även kan ladda ner handboken.

/ Karolina Jeppson, representant för IM i Cedaw-nätverket

www.kvinnokonventionen.se