Fotbollspojkar från Moldavien på sitt livs resa

Det är kallt och mulet i Göteborg. Regnet hänger i luften. Längs med sidOlinjen står tio huttrande pojkar från Hirbovat i Moldavien. De ska snart spela sin först match i världens största fotbollsturnering för ungdomar – Gothia Cup. De är spända
och förväntansfulla.  

– Hoppas att de andra killarna inte är alldeles för stora, säger Victor Gurschi sammanbitet. 

Den nionde juli började de tio tolvåriga pojkarna, deras tränare, en tolk, en representant från ProDezvoltare Hirbovat och två busschaufförer sin resa från Moldavien till Sverige via Ukraina, Polen och Tyskland. Den 12 juli var de framme i Lund. Då hade de rest 250 mil non-stop.  Pojkarna hade sett havet för första gången och alla utom två var på sin allra första utlandsresa.

Efter en dag i Lund och Malmö kör de vidare till resans mål, Göteborg och Gothia Cup.

Det är med den långa resan, de intrycken i kroppen de nu snörar på fotbollskorna, drar upp de röda fotbollstrumporna och gör sig redo för att möta motståndarlaget GSK/MIF.

– Ni ska inte vara rädda, säger deras tränare Iurie Purice.

De ställer sig i ring och låter händerna mötas. Aaaaaaaaaa! Matchen kan börja.

Inte nog med att den svenska sommaren är som den brukar. Kall. Mulen. Trist. Planen är dessutom aningen annorlunda. En stor icke gräsbevuxen knöl mitt på gör att båda lagen spelar i var sin uppförsbacke.  Vilket i sin tur gör att bollen emellanåt rullar lite som den vill och att det dammar lite extra på mitten. Fast det verkar inte störa spelarna. De är så inne i matchen. Fokuserade. Målinriktade. De är här för att vinna.

Deras coach Iurie Purice pratar hela tiden med spelarna medan han vandrar längs med sidlinjen. Fram och tillbaka vandrar han. Haide!! (kom igen) Bine!! (bra). Och när hans lag tjongar bollen i ribban – Santa Maria! När domaren blåser av för halvtidspaus har det inte blivit ett enda mål.

Iurie ber spelarna dricka och skölja ur sina munnar. Sen får de lägga sig ner i gräset och sträcka ut, medan han går runt till var och en och skakar dem i benen för att få musklerna att slappna av.

– Ni måste bli bättre på avslut, säger han.

– Hur känner ni er?

Tio sammanbitna killar tittar på honom och försäkrar att de mår bra. Det är OK.

Pausen är slut. De 14 spelarna från de båda lagen lommar ut på planen igen. Spelet kan börja. Iurie ser ut som en dirigent. Han har enorma röstresurser och ett kroppsspråk som det inte går att ta miste på. Pojkarna kämpar på. Tar för sig. Dribblar bort motståndarna. Men bollen rullar inte riktigt deras väg. Som tur är rullar den inte det andra lagets väg heller. Det är många chanser. Mycket tjong i ribban och pang i stolpen – men inga mål.

– In fata! In fata! (ställ er framför).

Matchen är slut. Resultat 0–0.  Nu väntar lunch och vila innan eftermiddagens match mot Finlandia–Pallo.

– För min del handlar det om att komma till Sverige och uppleva det land där IM har hämtat sina värderingar. Hur fungerar det i Sverige. Det vill jag se, säger Iurie Purice.

– För barnen handlar det om motivation. Att de får komma iväg, visar både för dem och för andra att det finns möjligheter. Att det finns hopp.

Av hela truppen på tre vuxna och tio barn är det bara fyra som någonsin varit utanför Moldaviens gränser.  Stefan Cimbir, som representerar ProDezvoltare Hirbovat, och tolken Ina Gotca har varit i Rumänien och två av pojkarna har varit i Italien eftersom deras föräldrar jobbar där. Men de andra har inte lämnat Moldavien, knappt ens byn. Av de tio pojkarna lever hälften under fattigdomsgränsen. Och flera av dem bor utan sina föräldrar eftersom de har fått åka till andra orter, och andra länder för att arbeta.

Vilket är då ert första intryck av Sverige?

– Om vi bortser från att luften pyser ur madrasserna på natten…, Iurie skrattar.

– Det som imponerar är husen. Att se hur människor bor. Det är öppet och grönt.

– Det känns naturligt, tillägger Stefan och berättar om näckrosorna i dammen nedanför Björndammens skola där de bor. Sådana finns inte i vattendragen hemma i Moldavien. Ändå känner de sig inte som att de är 250 mil hemifrån. Varför de har den känslan kan de inte riktigt förklara.

Varför är det viktigt att åka till Sverige och vara med i Gothia Cup?

– Det riktiga värdet kommer senare. När vi kommer hem kommer alla barn i byn att vilja spela fotboll. Det är viktigt att barnen har något att göra, en vettig fritid och ett sunt liv långt från barerna, säger Stefan.

– Och så klart hoppas jag att det någon gång dyker upp en Ronaldinho, säger Iurie.

– Varför inte en Ibrahimovic, kontrar Stefan, vi är ju ändå i Sverige.

Hela idén med att åka till Gothia Cup startade ungefär samtidigt som IM tillsammans med ProDezvoltare 2006 drog igång ett stort byutvecklingsprojekt i Hirbovat. Fredrik Bogdan, som var anställd av IM i Moldavien berättade om turneringen och sedan dess har en resa dit varit Iuries dröm. Själv har han älskat fotboll sedan han var liten då han och hans kompisar sydde egna bollar att spela med. I dag är han ansvarig för ungdom och sport i Hirbovat, han är idrottslärare i skolan och fotbollstränare. Dessutom är han styrelseordförande i ProDezvoltare.

– Nu har jag lyckats. Nu när vi är här, säger han och ler med hela munnen så att hans tre guldtänder i överkäken glänser.

– Det handlar om hur man är som person. Min största drivkraft är att se barnen le och att de kan göra det de vill. Jag får en sådan tillfredsställelse att håren reser sig på kroppen.

Stefan Cimbir är egentligen inte så engagerad i just fotbollen hemma i byn. Han är med för att det behövdes fler vuxna med på resan. I Hirbovat spelar han dock en central roll som familjeläkare i byn och generalsekreterare i ProDezvoltare.

– Min drivkraft är att hjälpa människor. Det är därför jag blev familjeläkare. Byutvecklingsprojektet ger samma tillfredsställelse.

Varken Iurie eller Stefan är vana vid journalister. Nu har de blivit intervjuade två gånger på tre dagar. Först i Sydsvenskan och så nu. De är trötta och fullproppade med intryck.

– Det är lite mycket nu, säger de och går i väg för att äta lunch. Köttbullar med sås och lingon.

Victor Gurschi har nummer tio på ryggen och spelar som anfallare. Hans fotbollsidol är Ronaldinho. I dag har han spelat sitt livs första fotbollsmatch utanför Moldav-iens gräns. Han är nöjd. Och köttbullarna var goda.

– Jag tror att vi spelade bra, säger han lite försiktigt.

Bredvid sitter lagkamraten Misha Berzoi som spelar med nummer nio på ryggen och som befinner sig antingen på mittfältet eller i anfallet. Hans fotbollsidol är Lionel Messi som spelar i Barcelona.

– Jag var lite rädd i början men såg att de andra inte var så bra så då kämpade jag hårdare, säger han.

Det är ett halvår sedan de fick veta att de skulle åka till Gothia Cup och Sverige. Sedan dess har de tränat extra hårt och försökt få i sig så mycket näring som möjligt.

– Det var en stor glädje att få komma hit, säger de artigt och tillägger att det känns fint att både få spela fotboll och se världen.

Efter några timmars vila är det dags för dagens andra match. Iurie har satt upp Moldaviens flagga på stängslet vid planen och hoppas att det ska hjälpa. Jämfört med morgonens match erbjuder Finlandia-Pallo ett tuffare motstånd. Spelarna i FC Stas gör allt för att försvara sitt mål. Iurie skriker och vandrar. Så kommer det. Finlandia-Pallo gör mål och det är inte mycket moldaverna kan göra mot den finska sisun.

– Var inte rädda för att spela, säger Iurie i pausen. Ni måste ställa er framför dem. Gör ni inte det så tappar vi dem. Och matchen.

I inledningen av andra halvlek blir Victor Gurschi fälld i straffområdet. Det döms straff. Han slår den själv, men missar. Det känns som att luften går ur. Men så får de moldaviska spelarna plötsligt kraft. Ion Calmic gör det första målet och Mihail Berzoi det andra. Moldavien leder med två mål mot ett.

Så i slutminuten händer det som inte får hända. Så gott som samtliga spelare befinner sig framför Moldaviens mål. Det är rörigt. Bollen studsar. En gång, två gånger, och så plötsligt in i mål.

Domaren blåser för mål och för att matchen är slut.

Victor Gurschi och Misha Berzoi tycker att det är fantastiskt att vara i Sverige trots att bussresan var lång orkar de ge allt på fotbollsplanen.  

Ica Malmborgs hade försett fotbollspelarna med matchkläder.  

Coachen Iurie Purice drar upp taktiken inför matchen mot Finlandia-Pallo.

Resultat:

FC Stas–GSK/MIF                 0–0

Finlandia-Pallo–FC Stas      2–2

FC Stas–Loyola–Caracas 2  1–3

Eskilsminne IF–FC Stas        2–5

FC Stas gick sedan till B-slutspel.

Där vann de först mot Ödsmåls IK med 7–0 och förlorade sen mot FC Delta Kolomyia med 6–0.

TEXT & FOTO

MONICA BRUNDIN DANIELSSON

PRESSEKRETERARE, IM

Hallå där, Ulrika Jerre

IMs före detta platschef i Moldavien.
 
Varför var det viktigt att arbeta för att fotbollslaget skulle kunna åka till Gothia Cup?
– Det stora byutvecklingsprojekt som genomförs i Hirbovat med stöd från IM handlar i slutändan om att skapa...
Läs mer