Har vi inte alla fyra citroner att avvara?

I Guatemala drabbades inte området San Miguel Ixtahuacan, där IMs samarbetspartner Udadim arbetar, så hårt. Organisationen har inte resurser för längre transporter eller stora insatser. Från sin torkanläggning och lager har Udadim gett näringsrik välling till drabbade människor. IM stödjer också en stor vårdklinik, Maxena, som har fått 40 000 kronor till mediciner.

Ingen av de verksamheter som IM stödjer i Guatemala och El Salvador drabbades direkt av katastrofen.

Nu ska stödet fortsätta med utsäde till familjer i El Salvador. En traktor som används kooperativt i trakterna av floden Lempas översvämmade deltaområde har reparerats. Genom IMU kommer 45 familjer att få material för att reparera sina skadade hus så att de kan återvända hem. Arbetet kommer att fortsätta in i februari 2006, sedan är de pengar som IM har avsatt slut.

IM brukar ansöka om och få Sida-bidrag för återuppbyggnad efter katastrofer. Men Sida har bestämt att bara ge katastrofhjälp efter orkanen Stan.

– De hoppas att andra länder ska bekosta återuppbyggnaden, säger Janusz Lipinski som är handläggare för Centralamerika. Han är inte nöjd med Sidas beslut.

– Sida gör det lätt för sig, de vill inte ha problem med allt arbete en återuppbyggnad innebär.
IMs egen insamling har gett en bra bit över 100 000 kronor.

– Det är fantastiskt, det mesta är enskilda gåvor, trots att vi bara har vädjat över hemsidan och via gratis pluggannonser i dagstidningarna, säger Janusz Lipinski.


”IM arbetar sällan med katstrofhjälp. Men när ett område där IM arbetar
drabbas, finns kontakter och lokalkännedom som gör att vi kan ge akut stöd genom våra samarbetspartner.”


El Salvador drabbades värst
I det bergiga Guatemala var det främst jordskred som skövlade hus, liv, infrastruktur och åkermark. Den extremt fattiga landsbygdsbefolkningen tvingas ofta söka sitt levebröd längs de karga bergssluttningarna. När träden är fällda orsakar häftiga regn jordskred och erosion.
I El Salvador, som drabbades värst, drev översvämningarna människorna från sina hem och ödelade skördar och hus.

I dess spår följer diarréer, insekter som sprider sjukdomar frodas, liksom svamp- och underlivsinfektioner. De flesta levde redan sedan tidigare i fattigdom.
IMs fyra volontärer i El Salvador har arbetat med katastrofhjälpen genom IMU och Anaes. Här kan du läsa delar av Anaes-volontärernas första rapport:

Volontärer rapporterar
”10 oktober 2005: Inom loppet av två veckor har landet drabbats av vulkanutbrott, jordskalv och orkanen Stan, med spöregn dygnet runt under minst en veckas tid. För mig och Amanda kom nog den första chocken när vi blev evakuerade från kontoret, efter att vi via radion blivit meddelade att hela stadsdelen San Ramón skulle utrymmas på grund av hög jordskredsrisk.

Två dagar senare fick vi åka ut till några av de värst översvämmade områdena och lämna mat till skolor och kyrkor som snabbt gjorts om till härbärgen. På flera platser syntes hus som stod och balanserade på kanten till stup. På andra håll hade katastrofen ett annat ansikte. Regnet hade översvämmat stora landområden och det var nästan omöjligt att tro på det vi såg. Hela bostadsområden och fält hade förvandlats till en stor brun sjö där taken på hus och byggnader stack upp här och där.

När vi kom till härbärgena blev vi positivt överraskade av hur många frivilligorganisationer som var på plats för att hjälpa till med allt från mat och vatten till madrasser, tallrikar och sjukvårdspersonal. Däremot märkte vi en stor besvikelse hos hjälparbetare och drabbade över den salvadoranska regeringens brist på hjälp.

Tydligen hade regeringen enbart bidragit med att öppna skolor till härbärgen och placerat ut militärer som skydd. Vi blev desto mer hoppfulla och berörda av den otroliga givmildheten hos den salvadoranska befolkningen. Mängder med människor hade samlat in kläder och mat, trots att de själva inte hade det särskilt gott ställt.

Vid ett härbärge mötte vi en man som berättade att flera människor i området hade samlat ihop mat som de ville skänka, men att han behövde en bil för att hämta den. Vi hade tömt flaket på Anaes bil och erbjöd oss att åka med. Vi åkte från det ena lilla huset till det andra och kvinnorna mötte oss med stora lådor fyllda med rykande heta, nybakade majsbröd.

I ett av husen sprang kvinnan in igen och kom ut med händerna kupade. I händerna höll hon fyra citroner. Jag kunde inte låta bli att förundras över denna oerhört vackra gest. Att denna fattiga kvinna ger fyra av sina få citroner till ett härbärge med hundratals människor. Att hon i stället för att tänka ´fyra citroner gör varken till eller från för så många människor´, så verkade hon tänka ´fyra citroner kan jag avvara och alltid finns det någon som behöver dem bättre´.

Har vi inte alla fyra citroner att avvara?