Ofta förlöjligade, ibland osynliggjorda – men de svenska syföreningarna lever vidare på kvinnlig envishet, fingrarnas rapphet, medmänsklighet och behovet av gemenskap.
Syföreningen i Bjärreds församling, som ofta ger bidrag till IM, är inget undantag. Möt 26 kvinnor som har förändrat världen.

Först stjäl lokalerna all uppmärksamhet. Ett stenkast från havet, vid Öresund i Skåne, ligger en ovanlig kyrka och församlingsgård. Vitt och trä, högt och rent med stora fönster ut mot parken. Det byggdes på 70-talet och blev kulturminnesmärkt direkt.

Salen som syföreningen i Bjärred samlas i har öppet upp i nocken, en enorm vit öppen spis á la familjen Flinta, en långvägg nästan helt i glas, och ett konstverk i trä som sammanfattar en stor del av bibeln och Jesus liv upptar den andra långväggen.

Fattigdomsbekämpning
Det är förstås syföreningen som har beställt konstverket, och betalat det. De har också stöttat fyra andra kyrkor i församlingen med till exempel ljusstakar. Men liksom de flesta syföreningar stödjer de främst fattigdomsbekämpning i olika former, hemma och i utlandet.

– Vi brukar ge pengar till Stadsmissionen i Malmö för deras arbete med uteliggarna. Det är ett viktigt arbete, säger Anna-Greta Clausen och May Anderberg.

Stina Göransson har ett speciellt önskemål i år:
– Jag skulle vilja att pengarna går till aidsarbetet och till de föräldralösa barn som följer i dess spår, säger hon. De stora, höga personerna med fallskärmar kunde också ge bort lite till dem.

IM får regelbundet stöd
IM hör till de organisationer som de stödjer regelbundet. När jag går runt och pratar med kvinnorna vet de flesta vart pengarna oftast brukar gå: IM, Stadsmissionen, Skut – Svenska kyrkan i utlandet – , ett rehabiliteringscentret för handikappade och Lutherhjälpen.

Alla syr inte
Och pengarna kommer förstås från allt de syr? Nej, inte riktigt, faktiskt. Visst syr, stickar och virkar de flesta, men färre än man tror och inte speciellt mycket under mötena. Många ser för dåligt för att handarbeta, eller är inte intresserade. De gör saft i stället, eller marmelad och sylt, bakar bröd och kakor eller binder kransar av buxbom, den buske som traditionellt växer som prydnadshäck på skånska gårdar. Andra köper helt enkelt något och skänker till syföreningens auktion.

– Många brukar handla varor från IMs butik i Lund till auktionen, berättar Brita Andersson, föreningens ordförande sedan mitten av 70-talet. Vi har auktion varje advent, i fjol gav den 39 000 kronor.

Plädvinst
De ordnar lotterier också. En kvinna har virkat 156 rutor till en pläd. Eftersom hon är 91 år har hon fått hjälp av Brita med att sy ihop det. Pläden var vinst i ett litet lotteri i slutet av november. De säljer även andra lotterier, stora lotterier som kräver tillstånd. I höstas sålde de 2 000 lotter med 30 vinster som de själva har tillverkat.

Gemenskapen viktig
Handarbetandet är egentligen bara en ursäkt för att få träffas. Gemenskapen är viktig, det intygar alla.
– Våra möten var fjortonde dag betyder allt i världen, jag är med sedan 60-talet, säger en dam. Det är sådan trivsel här så det är inte klokt!
– Jag förbereder mig för pensionen och skaffar lite kontakter, berättar Ulla-Britta Borg, en av de yngre deltagarna. Men vi fördriver inte bara tiden här, jag tror att vi gör ett gott arbete.
Ibland har de en inbjuden gäst som berättar något intressant och mötena brukar Brita avsluta med en bön och en psalm. Kyrkoherde Eva Landberg brukar också vara med varje gång.

Värden bakar
Till varje träff är någon utsedd till värd. Hon bakar och ordnar kaffe, fixar och servar. Många tycker det är skönt att få en uppgift, det är ett litet projekt att baka för så många. Brita brukar hjälpa dem som har blivit lite till åren.

När alla är nöjda tar Brita mikrofonen och berättar om en kyrklig sammankomst i Arlöv dagen efter. Dit ska de som har anmält sig åka med buss.

– Vi ordnar fina utfärder på sommaren också, och så träffar vi andra syföreningsdamer på kontraktsdagarna, som den i morgon, berättar Anna-Greta Clausen.

– Vi blir bjudna på kostnaden för utflyktsbussen av församlingen, då kan alla delta, tillägger Brita Andersson.

Gör mer nytta än många anar
Brita var tidigare förtroendevald i församlingen och har varit kyrkvärd sedan 1971. Hon är inflyttad till Bjärred, precis som de flesta i rummet. Med skånska mått mätt räcker det med att flytta några kilometer för att inte vara infödd.

Snart är eftermiddagstimmarna över. För den här gången. De flesta längtar redan till nästa träff. För trots att det finns folk som ser ner på att kvinnor träffas för att prata, dricka kaffe och handarbeta, så vet de själva att de gör mer nytta i världen än många anar.

Syföreningarna lever och frodas, om än antalet föreningar och medlemmar har minskat. Det visar Cecilia Wejryds forskning. I Växjö stift samlar till exempel varje syföreningsmedlem in mer än 1 300 kronor per år.

Den första syföreningen startades 1844 i Småland. 1959 var de cirka 6 000 stycken och hade runt 130 000 medlemmar. För två år sedan fanns 46 000 medlemmar och medelåldern var drygt 70 år.
I början av 1900-talet ägnade föreningarna sig mycket åt fattigvård. Under andra världskriget gjorde staten ett försök att göra om syföreningarna till klädvårdscenter och systugor. Men det ville inte medlemmarna, 95 procent sade nej till förslaget.

Cecilia Wejryd beskriver också syföreningarna under början av 1900-talet som ”emancipationens övningsfält”. Kvinnorna förvaltade pengar, fattade beslut utanför hushållet och fick den träning i demokratiprocessen som de saknade. Men detta gällde enbart ledarna, för medlemmarna konserverade syföreningarna snarare rådande könsroller