Mandala – harmoni, glädje och medkänsla

Under november skapades vackra, förgängliga, buddhistiska mandalas i Göteborg, Lund och Malmö. Fyra tibetanska munkar var inbjudna av IM för att ge publiken en inblick i tibetansk kultur och tibetansk konst.

IM har arbetat tillsammans med exiltibetaner sedan 1960-talet, och vänskapen består.

IMs vänskap med tibetanerna går tillbaka till 1960-talet, och för många inom IM finns minnen, vänskap och en stark känsla av samhörighet. Kanske beror det på att vi faktiskt också delar vissa centrala värden, och av varandra kan lära oss att utveckla vår medmänsklighet. Tibetanernas ledare Dalai lama är en reinkarnation av Chenresig, medkänslans bodhisattva. Han ger några konkreta råd: behandla era nära väl, sök glädjen och omtanken gemensamt, och använd de verktyg som passar dig bäst.

Dalai lama är ofta starkt antimissionerande, tvärtemot vad man ibland anklagar honom för. ”Ni bör fundera väldigt noga innan ni blir buddhister” säger han, ”för det kanske är fel väg att gå om man inte är uppvuxen i en buddhistisk kultur”. Han uppmanar oss att följa vår egen tradition, må det vara kristendom, islam, judendom eller en sekulariserad humanism. Dalai lamas övertygelse att medmänsklighet och medkänsla är värden som förenar alla religioner är en erfarenhet som IM delar.
I Malmö och Göteborg skapade munkarna en mandala för just Chenresig, medkänslans bodhisattva. I Lund skapade de Mandala Amitayus – det långa livets Buddha. Alla tre skapas för att generera glädje och omtanke, det återkommer munkarna hela tiden till. Det är vad de vill förmedla.

För IM har munkarnas turné varit ett sätt att visa en annan kulturs uttryckssätt för de värden vi kämpar för – medmänsklighet och tron att vi skall behandla vår nästa på bästa sätt.

Den tibetanska buddhismen kretsar ständigt kring detta värde. Med färgstarka och inte sällan väldigt svårbegripliga uttryckssätt försöker man träna sinnet att uppnå den sanna altruismen. Bara genom att totalt överge tanken om ett egoistiskt jag kan man skapa harmoni, fred och balans, säger buddhismen.

På ett plan handlar öst- och sydasiatiska mandalas om en avbildning av världen, där gudarnas boning är i mitten på berget Meru. Ofta är mandalan berget Meru sett uppifrån, som centrum, kringgärdat av kontinenterna, oceanerna och elden som är världens slut. På berget Meru bor gudarna, och ofta visas detta som ett eller flera palats. Ibland har mandalan fungerat som en karta för hur man anlägger en stad eller ett tempel, eller ett helt rike. Gemensamt är idén om det upplysta centrum.

Sandmandalan skapas av miljontals färgade sandkorn som läggs närapå ett efter ett tills den är färdig och förstörs. Förstörelsen är ofta det som chockerar mest när en mandala tillverkas utanför klostret. För munkarna är det inget känslomässigt – i alla fall inte negativt.

Förstörelsen är ett tecken på den för buddhismen så centrala tesen om alltings förgänglighet. Vi bör inte fästa oss för mycket vid världsliga saker, för allt förstörs och inget varar för evigt, säger den.

Varje buddha eller bodhisattva man helgar i mandalan tar plats och lånar en del av sitt medvetande till mandalan.

Därför menar munkarna att alla som är delaktiga i skapandet, alla åskådare och alla inblandade, får del av denna kraft och positiva karma. Vi delar och förstärker medkänslan och empatin.

 / Erik Törner, webredaktör & informatör