Varsågoda – möt mandalamästarna!
Fyra tibetanska munkar från Tashilunpoklostret i södra Indien besökte IM i november. De gjorde tre stycken mandalas (se bilder och artikel här intill); i Malmö, Lund och i Göteborg. Tusentals människor har lyssnat på föredrag och seminarier, sett munkarna arbeta och följt mandalans väg från dess första sandkorn tills dess att den färdiga mandalan sopats ihop.
Lördagen den 26 november, när Göteborgs mandala precis blivit klar, satte jag mig ner med munkarna, en och en, för ett samtal kring deras bakgrund, klosterlivet, mandalakonsten, besöket i Sverige med mera. Höjdpunkter under besöket var alla människor de har mött, kulturkvällen i Malmö och att köra radiobil på Liseberg.
De hade faktiskt inte alls jätteont i ryggen av sin arbetsställning trots att alla hela tiden har undrat om det. De berättade att de skapade mandalan med hjälp av köksknivar för att tiden inte räckte för att skaffa de riktiga verktygen, och det de saknade mest hemifrån var alla vänner i klostret.
När IM före deras avfärd försäkrade att många skulle sakna dem, svarade Zodpa med ett litet leende ”this is imparmenance”. Detta är förgänglighet. Liksom mandalan förstörs avslutades också turnén i Sverige.
Som vilken kvällstidning som helst har IM förstås porträtterat munkarna.
THUKJEE
Namn
Jag föddes som Thukjee Tashi. Sedan jag kom till klostret heter jag Kachen Lobzang Thukjee. Kachen är Tashilunpoklostrets benämning på geshe – den examensgrad inom tibetansk buddhism som innebär att man får den gula färgen i dräkten, och själv kan börja undervisa. Det tar ungefär 17 år.
Ålder
31 år
Hur många mandalas har du gjort?
11
Var kommer du ifrån?
Jag växte upp i Hongchat, en liten by i Ladakh i Indien. Mina föräldrar var fattiga bönder, och jag hade tre bröder och tre systrar.
Hur kom du till klostret?
Min pappa gav mig rådet att söka mig till klostret, men det var inget tvång. Det är det aldrig – man avgör själv. Jag kom till Tashilunpo långt nere i södra Indien när jag var tio år gammal. I början saknade jag min familj mycket och kände mig osäker och ensam. Men ju mer vänner jag fick desto mindre längtade jag hem. Det gick nästan tio år innan jag träffade min familj igen.
Vad är det bästa med klostret?
Min lärare är vad jag värderar allra högst. Han är död sedan tio år, men senast i går hade jag en dröm om honom. När jag som ung pojke anlände visste jag ingenting om klosterlivet eller hur man klarade sig själv. Min lärare kom att bli nästan som en förälder som tog hand om mig och hjälpte mig med kläder och annat.
Vad har varit det bästa med Sverige?
Det är vackert, rent och fredligt. Och jag är väldigt nyfiken på kullerstensgatorna. De är så fina! Det har jag aldrig sett i England eller någon annanstans. Städerna är vackra också, med fina hus som inte är för höga.
Vad har varit sämst?
I vår kultur klagar man inte så mycket. Fast jag gillar inte att människor är onyktra. Vi har blivit väckta ibland, mitt i natten vid 2-3-tiden, och det var dumt.
NGAWANG
Namn
Rekchen Ngawang Lobsang. Rekchen är titeln man bär innan man blir geshe. Jag har två år kvar till min gesheexamen. Jag föddes som Ngawang Tsering
Ålder
33 år
Hur många mandalas har du gjort?
20
Var kommer du ifrån?
Jag växte upp i Nubra, Ladakh, i en jordbrukarfamilj. Jag har två systrar och två bröder.
Hur kom du till klostret?
Mina föräldrar frågade om jag ville, och många av mina grannkompisar lämnade byn för att börja i kloster så jag ville också följa med. Det har jag aldrig ångrat!
Vad är det bästa med klostret?
Alla vänner, som alltid hjälper och tar hand om varandra.
Vad har varit det bästa med Sverige?
Allt verkar så bra och välorganiserat, ingen är heller rik eller fattig, utan jämlika och det är bra.
Vad har varit sämst?
I början var det väldigt ovanligt att se alla korta kjolar på flickor, och alla som kysstes mitt på stan. Kändes konstigt men man vande sig ganska fort och nu reagerar jag inte längre.
ZODPA
Namn
Kachen Lobzang Zodpa
Ålder
33 år
Hur många mandalas har du gjort?
10
Berätta om din uppväxt
Jag föddes som Phuntsok Wangdus i en jordbrukarfamilj från Basgo, Ladakh.
Hur kom du till klostret?
Jag och mina kusiner hade en tävling om vem som skulle bli munk. Så jag rymde hemifrån till klostret när jag var nio år gammal. Det är sant! Mina föräldrar blev inte arga när de förstod var jag var, men de sade till mig att inte rymma från klostret också… Avsluta nu ditt jobb!
Jag blev geshe 2001 och har nu nått den andra, högre graden av geshe. Jag fortsätter att studera mantra, och undervisar i tantra och buddhistisk filosofi. Jag har 3-5 klasser varje dag.
Vill du göra en ny mandala på måndag morgon?
För att vara helt ärlig…nej tack!
Största problemet i Sverige?
Ingenting. Mitt sinne är lugnt. Först trodde jag att språket skulle bli ett problem, och var lite orolig. Ingen av oss kunde bra engelska och tibetansk tolk hade aldrig varit med i planeringen. Men min ”broken english” räckte, och vi har klarat oss ändå. Ingen idé oroa sig.
Var du någon gång orolig att mandalan inte skulle bli klar eller att något skulle hända?
Jag var aldrig orolig att sanden skulle ta slut eller att tiden inte skulle räcka till, det kan man alltid kompensera. Men jag är alltid orolig att vi själva skall halka till med armen, stöta till sanden av misstag eller tappa koncentrationen och fördärva mandalan.
Hur blir man en mandalamunk?
Sammanlagt kan ungefär 50 munkar i klostret, av 300, göra en sandmandala. Det är de som studerar antingen mantra eller tantra. I klostret bevaras den färdiga mandalan i sju dagar, under den tiden ber vi. På grund av tidsaspekten väntar vi bara en dag här.
TSULTRIM
Namn
Kachen Lobsang Tsultrim, men jag föddes som Tsering Lhundop.
Ålder
35 år
Hur många mandalas har du gjort?
30
Berätta om din uppväxt
Jag växte upp i Alchi, Ladakh, i en familj av jordbrukare. Jag har sex syskon.
Berätta om hur du kom till klostret
Alla tibetaner läser astrologi och olika tecken. Tecknen visade tidigt att det var gynnsamt för mig att bli munk, och beslutet följde också en lång tradition i familjen. När jag senast träffade min mamma, 2003, grät hon floder.
Nu är jag färdig med min ”större” geshetitel. Jag har bara mantrastudier kvar, och räknar med att kunna lämna klostret två månader nästa sommar för att besöka min mamma och min familj.
Du har varit den som leder mandalaarbetet
Jag undervisar bland annat i mandalakonst. Klostret ville att jag skulle vara ledare för hela gruppen, men det ville jag inte. Det räcker med att vara chef över mandalan.
Kan du göra en ny mandala på måndag morgon?
Javisst. Fast lite vila först skulle vara trevligt.
Om jag trillade nu, och föll raklång i mandalan, vad skulle du göra?
Om det gick att reparera skulle jag jobba i natt, men annars är det inget att göra. En ofullständig mandala tappar sitt innehåll och sin mening. Men jag skulle inte bli arg.
Har det hänt att en mandala du har gjort har förstörts innan avslutningsceremonin?
Ja. Min gamla lärare, som nu är död, var 90 år gammal när han kom för att titta på den färdiga mandalan. När han skulle resa sig halkade han och sittkudden for iväg, rakt genom mandalan. Då var det inget att göra. Avslutningsceremonin ställdes in.
Vad har varit det bästa med besöket?
Alla människor! Alla har varit så intresserade och svenskarna är ett lugnt och trevligt folk.
Vad har varit konstigast i Sverige?
Det måste vara spårvagnarna. Tåg mitt i stan, det har jag aldrig sett. Och vi beställde en pizza en gång som hade konstiga saker på. Skaldjur, räkor och något annat. Det var inte gott.
Tsultrim har också vid ett tillfälle använt ett för tibetaner ovanligt ärligt och kraftfullt utlåtande om en svensk specialitet. ”Det här har inte alls bra smak!” Omdömet gällde godiset Djungelvrål.
/ Erik Törner, webredaktör & informatör
Sidan redigerades
: 2007-07-06 01:25