I oktober röstade det irakiska folket ja till den nya konstitutionen. Cirka 68 procent deltog och det gick relativt lugnt tillväga. Många sunnimuslimer bojkottade dock valet.

Irak består främst av tre stora befolkningsgrupper; sunnimuslimer, shiiter och kurder. Under det ottomanska imperiet styrdes landet utifrån dessa befolkningsgrupper. När England på 20-talet blev intresserade av Iraks olja styrdes landet centralt av engelsk militär med en irakisk kung som regent. På sextiotalet tog Baath partiet över, och 1979 tog Saddam Hussein makten. Han förenade Iraks befolkningsgrupper genom diktatur och terror.

Den nya konstitutionen delar Irak i tre olika enheter med Kurdistan i norr, en islamisk region i söder samt en sunniregion i centrum. Irak är kanske på väg till att bli en union med tre separata och ganska olika stater; shiiterna i söder vill ha en islamsk stat lik den i Iran, kurderna vill fortsätta vara oberoende och sunnimuslimerna vill nog egentligen ha tillbaka sin roll som maktutövare.

Konstitutionen ger förutsättning för att lösa de mest omtvistade frågorna; olja, land och vem som ska dominera makten i Bagdad. Islam och frågor som rör kvinnors rättigheter samt mänskliga rättigheter, tvister om till exempel arv och skilsmässa blir det upp till varje region att lösa.

Kurdistan erkänns redan som en federal region, de kommer till exempel att ha kontroll över vatten vars ursprung ligger inom deras territorium och olja som ännu inte är i produktion. Den frihet som kurderna haft sedan 1991 är nu lagfäst; i konstitutionen står att ”lagar antagna i Kurdistan förblir i kraft” samt att det ”ges försteg åt regionens lag” då centralmakten är oenig. Det är här, i det kurdiska norra Irak, som IM bedriver verksamhet för barn med funktionshinder.