Tvångsförflyttningar, matbrist, aidskatastrof - situationen för människorna i Zimbabwe har blivit värre. Ljuspunkterna är få men de finns där. IM kommer att distribuera majs så snart transporter släpps in i landet, vi ska utöka samarbetet med de starka kvinnogrupperna - och en färsk undersökning visar att spridningen av hiv har bromsats.

Situationen för människor i Zimbabwe är svår. I nummer 2.05 skrev jag om mitt första besök i landet. Jag åkte tillbaka i slutet av september och såg att situationen har blivit ännu värre. IMs verksamhet fortsätter, men arbetet med långsiktiga utvecklingsprojekt försvåras av flera orsaker.
Rensningskampanjen som regeringen genomförde under sommaren är en av dem. Hundratusentals människor kördes iväg från sina hem.

 

Enligt president Mugabes regering genomfördes kampanjen för att slå sönder kriminella strukturer. Opinionen hävdar att aktionen också var ett sätt att driva bort dem som inte röstade på Mugabes parti.

Jag besökte förorten Sakubwa i utkanten av Mutare, där IM arbetar. Detta fattiga område hade för sex månader sedan en mängd stånd och små kurer med småföretagande och försäljning. Nu var de jämnade med marken.

 

De bostadshus som förra gången knappt syntes bakom bodarna låg helt synliga. Människor jag träffade kallade kampanjen tsunamin eftersom den kom lika oväntat som katastrofen i Sydostasien. I Mutare tror man att 300 000 personer har påverkats av kampanjen. IM samarbetade med andra NGOs, ickestatliga organisationer, och gav 250 000 kronor till filtar och transport för människor som blev utan tak över huvudet.

Bristen på mat slår mot hela befolkningen och försvårar alla utvecklingssträvanden. Orsaken är delvis torka men också den jordreform som Mugabe har genomdrivit och den ekonomiska krisen. Förmodligen kommer matkrisen att bli ännu värre nästa år, eftersom det är mycket svårt att få tag i utsäde, gödning, bränsle och reservdelar till jordbruksmaskiner.

Matbistånd
IM ska finansiera ett matbistånd med 750 000 kronor. En exportör i Sydafrika kommer att leverera majsen och guvernören har gett tillstånd till importen. Matutdelningen kommer att ske i de byar där IM har verksamhet. Kvinnogrupper, rektorer, byledare och hövdingar har identifierat de mest utsatta hushållen och tar ansvar för utdelningen med hjälp av frivilliga och två IM-anställda. IM kommer att samarbeta med andra involverade organisationer fram till april eller maj då det är dags för nästa skörd.

Även bristen på resurser hos lokala myndigheter försvårar det långsiktiga utvecklingsarbetet. Det förstod jag när jag besökte vår byggarbetsplats i Sakubwa. Här skulle ett av de tre ungdomscenter som IM stödjer stått klart i somras men eftersom det byggs i samarbete med kommunen har det varit svårt att få fram material. Kommunen har bara en lastbil och dessutom var det stor brist på bensin under sommaren. Vi hoppas nu att centret ska stå klart i december.

Utbildningssystemet lider också stor brist på lokala resurser. I dag finns det nästan 1 300 barn som genom faddrar i Sverige får stöd till skolavgifter, skrivböcker och skoluniformer. IM har även rustat upp flera skolor, byggt nya klassrum och köpt in skolbänkar för många skolor.

Hiv/aids-katastrofen påverkar människorna och samhället på ett genomgripande sätt. Situationen innebär nästan ofattbara tragedier. Barn utan föräldrar i fattiga byar på landsbygden, den dagen mamma försvinner finns det ingen som kan ta hand om dem. Mammor döende i aids medvetna om att de lämnar flera barn utan försörjning. Åldriga och fattiga morföräldrar som mist sina barn och måste ta hand om sina barnbarn.

Men hiv/aids är förstås också en samhällsekonomisk katastrof i ett land som ekonomiskt sett är kört i botten. Människor som är hivsmittade har ett mycket sämre immunförsvar än en frisk person vilket betyder att man blir sjuk oftare. Det får konsekvenser på arbetsplatser och inom jordbruket. Och hur planerar till exempel utbildningsministeriet lärar- och sjuksköterskeutbildning när man vet att kanske 25 procent av de antagna kommer att dö inom de närmaste åren?

Att leva positivt
IM stödjer lokala organisationer som inriktar sitt arbete på konsekvenserna av hiv och aids. De arbetar främst med upplysningskampanjer och rådgivning till hivsmittade under devisen ”att leva positivt”, med mobila kliniker som har tillgång till smärtstillande medel och antibiotika, och hjälper aidspatienter i byarna.

 

De försöker sprida kunskap om örtmediciner eftersom det är det enda som står till buds för många aidspatienter. Organisationerna ordnar utbildning för familjer i vad man kallar Livelihood, oftast handlar det om uppfödning av smådjur. De säljer också hantverksprodukter som t-shirts och klänningar som medlemmar tillverkar, och ger psykosocialt stöd.

IMs starkaste aktörer är dock de tre kvinnogrupper som vi stödjer. Tillsammans täcker de 43 byar. Kvinnorna driver inkomstgenererande projekt där hälften av vinsten går till kvinnorna själva som lön och hälften sätts i en fond som går till föräldralösa barn eller de mest utsatta i byarna. Grupperna har register över alla föräldralösa och stödjer dem både materiellt och med känslomässigt stöd och omhändertagande.

Varje grupp odlar majs och grönsaker som går till barnledda hushåll. Det är också kvinnorna som tillsammans med de ansvariga på skolorna väljer ut och följer upp de fadderbarn som IM stödjer. Dessutom distribuerar de mjölkersättning då det är absolut nödvändigt, till exempel till föräldralösa och barn med hivpositiva mammor.

Under 2006 har IM som målsättning att utveckla samarbetet med våra lokala samarbetspartner, satsa mer på inkomstgenererande projekt och hälsa, speciellt malaria, hiv/aids och näringskunskap, samt att organisera fler kvinnogrupper.

IM gör och kan göra mycket i Zimbabwe. Behovet är enormt och den katastrof som drabbar landet i form av hiv/aids är påtaglig överallt i samhället. Traditioner av samarbete finns på landsbygden och grupper stöttar varandra så gott det går. Låt oss hjälpa dem i sitt arbete att försöka göra livet drägligt för till exempel föräldralösa barn.

Fakta:

Hiv minskar i Zimbabwe. De glädjande nyheterna lämnar FNs aidsorgan, Unaids, i en preliminär rapport. Minskningen är inte stor, men antalet gravida kvinnor som bär på hiv minskade från 24,6 procent till 21,3 procent mellan 2002 och 2004. Andra undersökningar tyder på en försiktig minskning av nya hivfall totalt sett under de senaste fem åren.

Troligen ligger ett förändrat beteendemönster delvis bakom förändringen. Utredningen antyder att människor har färre sexualpartner och att kondomanvändningen har ökat vid tillfälliga sexuella relationer.

Zimbabwe hör till de länder som har flest antal smittade per invånare.