2005-07-21

På Sydsvenskans debatt skriver Bo Paulsson, IMs generalsekreterare den 21 juli om situationen i Zimbabwe. Vi trodde knappt det kunde bli värre - men det har det.

"Zimbabwe går mot svält"
Sydsvenskan 21 juli 2005

Brutaliteten mot den fattiga civilbefolkningen i Zimbabwe är fasansfull. Mitt i den zimbabwiska vintern körs människor iväg från sina bostäder och sina små inkomstmöjligheter. Cirka fem miljoner av Zimbabwes invånare kan drabbas av svält inom en snar framtid. Nu måste omvärlden reagera, skriver Bo Paulsson, generalsekreterare för Individuell Människohjälp, IM.

Hundratusentals människor har drivits på flykt av sin egen regering. Vi trodde kanske inte att det kunde bli så mycket värre, men nu känner vi oss tvungna, återigen, att skriva och ge larm från Zimbabwe. Vi har knappt hört eller givit annat än larmrapporter från Zimbabwe under de senaste åren, men situationen förvärras hela tiden.
Inget har gjorts som lyckats vända trenden. Snart måste botten vara nådd.

De kallar den Operation Murambatsvina. Det betyder ”Driv ut skräpet”, och redan där finns väl anledning att oroa sig. President Mugabes regering i Zimbabwe säger sig vilja förgöra illegala strukturer som ägnar sig åt olaglig handel och kriminalitet.

Mitt i den zimbabwiska vintern körs människor iväg från sina bostäder. Måhända är det illegala bostäder, och måhända finns det grogrund för kriminalitet i vissa av dessa extremt fattiga områden – men varför nu, varför mitt i vintern?

De drabbade är Zimbabwes fattigaste. Hundratusentals människor har blivit hemlösa. De ”vräkta” är dessutom redan hårt ansatta av hiv och aids, en tredjedel av den vuxna befolkningen är smittad. Massevakueringens effekter för de här människorna är fullkomligt fasansfulla.

Tidpunkten talar dessutom för att regeringen har andra, mer politiska, syften med sin aktion. Presidentens främsta kritiker finns i de stora städerna och oppositionspolitikern Welshman Ncube från Movement for Democratic Change, MDC, säger att den pågående aktionen är ett sätt att straffa de stadsbor som inte röstade på regeringspartiet i senaste valet.

Individuell Människohjälp, IM, är en av endast två svenska organisationer som fortfarande finns kvar och arbetar i landet. Vi får dagligen rapporter om hur enskilda människor utsätts för kraftiga övergrepp av deras eget lands poliser. Demoleringarna av bostäder sker ofta nattetid och människor tvingas fly. Sällan får de med sig några ägodelar. Temperaturen går under vintern ner mot nollstrecket nattetid.

Enligt FN:s bedömning kommer cirka fem miljoner av Zimbabwes invånare att svälta inom en snar framtid. Sådana är effekterna av en misskött ekonomi och lång tids torka. Redan idag dör de mest utsatta av svält.

Tusentals lever nu på gatan och gör allt de kan för att hitta en plats där de kan få bo. För andra är enda möjligheten att återvända till sina byar.

IM arbetar i de östra delarna av landet, i Manicaland. Där får människor som fått sina hem förstörda hjälp med det mest nödvändiga. De som själva vill flytta ut från städerna får hjälp med transporter och viss starthjälp i byn.

Problemen med att flytta tillbaka är dock stora. Även här saknas bostäder för många och torkan gör att det finns små möjligheter till försörjning. Barnen behöver nya skoluniformer till den nya skolan och skolavgifter måste betalas på nytt. Antalet barn som går i skolan har minskat sedan 1990 med 20 procent. Endast 63 procent av barnen i Zimbabwe fullföljde sin grundutbildning 2003, enligt Unicef.

Det finns goda skäl att tro att den pågående ”upprensningen” kommer att innebära att ännu fler barn ställs utanför skolan. Detta i ett land där man högt värderar barns utbildning.

IM arbetar för att underlätta för människor, men vi kan aldrig ersätta riktig politisk handlingskraft. Vi kan inte nå alla. Istället är det ett tufft jobb i motvind där vi väntar på förutsättningar för vårt eget tillbakadragande. I en situation där regimen tar ansvar för sin befolkning och ger dem möjligheter att klara sitt eget liv behövs inget bistånd. Men istället stjälper man möjligheter till oberoende nu, och det utan att världssamfundet gör något åt situationen.

Protester har höjts från internationella organisationer som arbetar i landet. Man uppmanar FN, man uppmanar Afrikanska unionen, man uppmanar det internationella samfundet, men inget sker och läget för de fattigaste blir allt sämre. Hur länge kan landets regering fortsätta att driva sin befolkning mot en total kollaps?

BO PAULSSON

Läs debattartikeln hos Sydsvenskan här

Läs "Zimbabwe's human tragedy"- BBCs avdelning för artiklar om "vräkningarna".

Du kan stötta IMs arbete i Zimbabwe genom att bli fadder